BF 2013-03-07
Det oväntade
Så nu var jag alltså gravid igen, med beräknad födelse den 7 mars 2013, och med en fruktansvärd oro för att något skulle gå fel även denna gång. Men vi tog oss förbi de tolv första osäkra veckorna. Jag mådde riktigt illa till och från och kräktes ofta på jobbet, men jag lyckades hålla graviditeten hemlig. Vi tog oss förbi KUB-test och rutinultraljud och allt såg bra ut. Förutom min startvikt så såg även alla mina värden bra ut. Järnvärdet sjönk väl en del ett tag så att jag var tvungen att börja med Niferex, men det är ju fullt normalt för gravida. Vid två tillfällen var jag så orolig för bebisen så jag åkte till mvc:s öppna mottagning för att få lyssna på hjärtljuden, ett av de finaste ljud som finns, och oron var onödig varje gång.
Hösten kom och jag kom ut med nyheten på jobbet och på Facebook, nu började det bli på riktigt. I december började äntligen magen att kännas som en riktig gravidmage. Jag mådde rätt bra, var bara trött och kunde få lite ont i nedre delen av magen om jag överansträngde mig, men detta var normalt enligt min barnmorska.
Den 12 december fick jag som en slemmig flytning, det så ut ungefär som att någon snytit sig i mina trosor (ursäkta beskrivningen). Jag tänkte att det nog var en del av slemproppen och jag hade ju hört att det kunde lossna lite från den men att den sedan kunde återbildas, så jag tänkte inte mer på det.
Den 13 december fick jag en ljusrosa flytning och hade en svag mensvärk. Jag ringde till förlossningen bara för att få bekräftat att det inte skulle vara någon fara. Om värken blev värre skulle jag ringa igen.
Efter jobbet den dagen åkte jag in till stan för att köpa present till en kollega som skulle sluta dagen efter. Medan jag sprang runt på stan ökade mensvärken i styrka och kom som i vågor. När jag kom hem hade jag så ont att jag nästan grinade. Så jag ringde till förlossningen igen och skrattade lite och sa "Ja hej, det är jag igen...". Sköterskan jag pratade med tyckte att jag skulle åka in, så Fredriks föräldrar kom och hämtade mig och körde mig till SÖS. Fredrik hörde på mig hur ont jag hade så han bestämde sig för att åka ifrån jobbet och komma till sjukhuset han också.
När jag kommit in får jag bricanyl som ska hindra sammandragningarna jag har, för det var det det var. Jag fick senare även en spruta som skulle skynda på utvecklingen av bebisens lungor ifall den kommer för tidigt.
Sammandragningarna fortsatte, jag och Fredrik fick stanna över natten. Vaknade sen tidigt på morgonen av nya sammandragningar men då jag nämnde för barnmorskan att de är lite svagare än de jag hade kvällen innan tycker läkaren på förlossningen att jag kan åka upp på en annan avdelning tillsvidare.
Hinner väl va där i ca 30-45 min innan en annan barnmorska märker på mig att jag har väldigt ont. En läkare kommer och undersöker mig "tappen är utplånad och du är öppen tre cm"... Då blev jag nervös... Tillbaka ner till förlossningen. Ny undersökning, "öppen ca fem"... Massa personal, CTG och ultraljud.
Bebis låg på tvären. "Jaha, det bli kejsarsnitt", säger en läkare. "Vaddå, nu, snart?"säger jag. Svaret blir "inom några timmar"... Tror klockan är ca 12.20 när vi får veta att det blir snitt kl 13.
Jag tas in på operationsrummet, huuur mkt folk som helst. Man sätter slangar och sladdar och lägger en spinalbedövning så att jag tappar känseln från bröstet och nedåt. Sedan gör förlossningsläkaren ett försök att vända bebisen rätt, och det lyckas! Snittet avstyrs och där ligger jag halvt förlamad... Snacka om antiklimax...
Får åka till uppvaket till känseln börjar komma tillbaka. Tillbaka igen till förlossningen. Ju mer känsel jag får tillbaka, ju tydligare känner jag att sammandragningarna fortsätter. Blir undersökt igen, "MINST fem cm"...
Så fortsätter det, trots en massa värkhämmande medicin... Nästa undersökning, "runt åtta cm"... Barnmorskan som precis klivit på sitt pass (tack och lov, för barnmorskan innan var inge rolig alls) vill inte känna för mycket för hon känner hur spänd fosterhinnan är. Kl 22.00 knäpper det till och en massa vätska fullkomligt forsar ur mig, vattnet går. En väldigt konstig känsla. Sedan blir värkarna MYCKET Intensivare och tätare. Jag hinner inte få något smärtstillande, hinner bara smutta lite på lustgasen (som inte gjorde någon nytta överhuvudtaget) innan jag inte får använda den alls.
Tror det gick fyra fruktansvärda krystvärkar innan vår lilla dotter föds kl 22.23, 12 veckor för tidigt.
Nåmi Alva Brolin, 14 dec 2012 (beräknad 7 mars 2013), 1330 gram och 38 cm. ♥
2012-07-05 På plus igen
I helgen, ute på landet, började jag misstänka att det kanske inte var mensen som var på gång. Hade ett konstant illamående och en "mensvärk" som inte riktigt kändes som att den brukade. Satt jag i solen blev jag helt svettig med en gång och jag var ganska trött.
Beräknad mens var i lördags, den 30 juni, och den brukar alltid vara punktlig. Så när söndagen kom och ingen mens hade dykt upp då började jag ana att det nog var ett plus på gång.
Beräknad mens var i lördags, den 30 juni, och den brukar alltid vara punktlig. Så när söndagen kom och ingen mens hade dykt upp då började jag ana att det nog var ett plus på gång.
Vi åkte hem på söndag eftermiddag och eftersom jag ville testa med morgonurin så väntade jag till måndag morgon. Vaknade halv fem på morgonen... spänd eller vad? :) Hade ett CB digital, inhandlat på vår NY-resa. Tog inte lång stund innan man kunde läsa "Pregnant" på den lilla skärmen!
Så nu är man här igen. Orolig som fan över att något ska hända. Vågar inte ens ringa barnmorskan för då kanske jag har tagit ut lyckan i förtid. Samtidigt borde jag ringa för det är ju semestertider och det är väl lättare att få en tid som passar oss om jag ringer i god tid... Men jag skulle vilja slippa att ringa och avboka, som jag fick göra förra gången... Boka gravidförsäkring gör jag inte förrän efter ett ultraljud som visar ett tickande hjärta. För jag har haft såna problem med att TryggHansa skickat fakturor om och om igen trots att jag meddelat dem om mitt MA. Får fundera över om jag ska välja dem eller något annat bolag om vi kommer så långt.
När jag väl ringer ska jag fråga om vi möjligtvis kan få ett ultraljud kring vecka 8-10 för att se om detta pyre lever eller inte. Vill inte göra något för tidigt för då blir man väl ännu mera orolig. Hoppas man kan få det om man är orolig. Annars får vi väl punga ut med de där 600 kr vi gjorde förra gången...
Har sagt hela tiden att jag vill vara gravid igen när vårt förra BF-datum kommer. Så jag hoppas att jag fortfarande är gravid och går in i vecka 14 den 2 september. Skulle det vara så så kanske det får bli dagen man berättar på jobbet, så att det blir en glad dag istället, med gratulationer. Men nu ska jag inte ta ut saker i förskott, det är lång väg dit.
Vill ha mera symptom, tycker inte att jag känner så mycket. Men jag har ett nästan konstant illamående som ibland blir lite värre, men jag är inte i närheten av att spy eller så. Har haft lite molvärk men knappt något alls. Vill ha mer för det hade jag förra gången. Men när jag tänker tillbaka på en tidigare graviditet, för flera år sedan, då jag gjorde en abort, så kan jag inte minnas att jag hade någon molvärk alls då. Det jag minns är att jag mådde fruktansvärt illa och var helt däckad. På sätt och vis skulle jag vilja må så igen för att det blir mer verkligt då och man har ju hört att illamående är ett bra tecken... Men det skulle vara svårt att jobba under de veckorna så det kanske är bra om det inte blir fullt så illa. Vill bara att allt ska gå bra denna gången... ;(
Hets
Efter missfallet följde några månader med ägglossningsstickor och kalenderberäkningar, utan resultat. Från att ha haft inställningen att "händer det så händer det" var man helt plötsligt besatt.
I juni bestämde jag mig för att lägga ner allt testande, jag var psykiskt slutkörd av hetsen och pressen jag själv skapat.
Saker och ting blir oftast inte som man tänkt sig
2011-12-29
Mensen är sen... eller rättare sagt, jag TROR att mensen är sen... Jag har inte haft koll på min menscykel för jag har inte brytt mig så mycket utan mer tänkt att "händer det så händer det". Men nu har jag helt plötsligt blivit helt besatt av att bli gravid och är jättefrustrerad över att inte veta hur lång min cykel är och när jag har ägglossning osv.
Jag gjorde ett tidigt gravtest med RFSUs "testa tidigt"-test. Men det visade ju negativt. Sen var jag hos gyn för att bara kolla att allt var ok med äggstockar osv. Borde hon ha sett något om jag redan var gravid? Enligt vad jag tror så har jag BIM nu närsomhelst. Men jag är ju som sagt inte helt säker. Känner mig skitdum och naiv eftersom alla andra här verkar ha stenkoll på sina kroppar...
Till saken hör att jag blev gravid 2008, men då valde jag att göra en abort. Vid den graviditeten fick jag ganska starka symptom tidigt. Nu går jag lixom runt och tänker "mår jag inte liiite illa ändå...?" Känns ju inte helt nyttigt. Bara stressen gör väl att det blir ännu svårare att bli gravid.
Tycker att mensen kan komma nu om det ändå inte är så att jag är gravid. Så jag kanske kan få lite koll. Funderar på att köpa ägglossningstest oxå, fast gynekologen sa att "börja inte med de där himla testen, låt det ta den tid det tar".
Det tråkiga är att jag blir så missunnsam och avundsjuk på vänner som redan är gravida eller har fått barn. Jag tyckte att det var asjobbigt när min svägerska ringde mig och berättade den glada nyheten att hon var gravid. Häromdagen fick vi veta att några av våra bästa vänner är gravida och min allra första känsla var att stanna hemma från nyårsfesten för att slippa träffa dem... Jag vill inte va sån här, jag vill kunna glädjas åt andra. Skönt att få skriva av sig lite här i alla fall.
Imorgon bitti tänker jag göra ett gravtest, om nu inte mensen kommer under natten. Tror inte att det blir positivt, så sen hoppas jag verkligen att mensen kommer så att man kan börja få lite koll på ägglossningen med något enklare ägglossningstest.
Jag gjorde ett tidigt gravtest med RFSUs "testa tidigt"-test. Men det visade ju negativt. Sen var jag hos gyn för att bara kolla att allt var ok med äggstockar osv. Borde hon ha sett något om jag redan var gravid? Enligt vad jag tror så har jag BIM nu närsomhelst. Men jag är ju som sagt inte helt säker. Känner mig skitdum och naiv eftersom alla andra här verkar ha stenkoll på sina kroppar...
Till saken hör att jag blev gravid 2008, men då valde jag att göra en abort. Vid den graviditeten fick jag ganska starka symptom tidigt. Nu går jag lixom runt och tänker "mår jag inte liiite illa ändå...?" Känns ju inte helt nyttigt. Bara stressen gör väl att det blir ännu svårare att bli gravid.
Tycker att mensen kan komma nu om det ändå inte är så att jag är gravid. Så jag kanske kan få lite koll. Funderar på att köpa ägglossningstest oxå, fast gynekologen sa att "börja inte med de där himla testen, låt det ta den tid det tar".
Det tråkiga är att jag blir så missunnsam och avundsjuk på vänner som redan är gravida eller har fått barn. Jag tyckte att det var asjobbigt när min svägerska ringde mig och berättade den glada nyheten att hon var gravid. Häromdagen fick vi veta att några av våra bästa vänner är gravida och min allra första känsla var att stanna hemma från nyårsfesten för att slippa träffa dem... Jag vill inte va sån här, jag vill kunna glädjas åt andra. Skönt att få skriva av sig lite här i alla fall.
Imorgon bitti tänker jag göra ett gravtest, om nu inte mensen kommer under natten. Tror inte att det blir positivt, så sen hoppas jag verkligen att mensen kommer så att man kan börja få lite koll på ägglossningen med något enklare ägglossningstest.
2011-12-30
Det blev ett plus! Det trodde jag verkligen inte. Jag var helt inställd på att det var den lilla rutan jag skulle kolla på (Clearblues test) men så fort urinet vandrade genom den stora så började jag tänka att "hmmm... brukar det inte bara vara ett streck i den där rutan?"
Jaha, då ska man väl ringa någon barnmorska och "anmäla" sig va? Så får de kolla att de verkligen är något och att det är bra? Hoppas det. Nojjar redan över alkoholen jag druckit den senaste tiden, inte druckit så att jag blivit full, men ändå. Plus att jag ätit ostar som man inte ska äta... Nästan ännu nojjigare för dem... ;( Men det går ju ändå inte att göra något åt den saken, så det är väl bara dumt.
Är så himla glad!!! :D
Jaha, då ska man väl ringa någon barnmorska och "anmäla" sig va? Så får de kolla att de verkligen är något och att det är bra? Hoppas det. Nojjar redan över alkoholen jag druckit den senaste tiden, inte druckit så att jag blivit full, men ändå. Plus att jag ätit ostar som man inte ska äta... Nästan ännu nojjigare för dem... ;( Men det går ju ändå inte att göra något åt den saken, så det är väl bara dumt.
Är så himla glad!!! :D
2011-12-30
Ringde till en barnmorskemottagning som ligger ganska nära där vi bor. Kollade upp den på nätet först och de flesta verkade nöjda med den så det kändes som ett bra val. I allra värsta fall får man väl byta senare. Men barnmorskan som jag pratade med var jättetrevlig och det är henne jag ska få komma till för min inskrivning. Den är dock inte förrän den 6:e februari. Känns som hundra år dit. Man är ju jätteorolig att något ska hända under de första månaderna...
Fredrik blev glad, men jag tror att han är nästan ännu räddare än jag att ta ut något i förskott. Tror det blir bättre så småningom när man fått träffa barnmorskan och magen börjar växa, när man fattar att det verkligen är på riktigt. Jag gjorde faktiskt gravtest till på förmiddagen... hade köpt ett 2-pack och så ville jag dubbelkolla... Det blev oxå plus. :) Som sagt, det tar nog ett tag innan det här smälter in. Kommer ihåg förra gången jag var gravid, då när jag valde att göra en abort, då var jag helt inställd på att gynekologen som undersökte mig innan jag fick tid för skrapning skulle säga att jag minsann inte alls var gravid och att testet måste ha visat fel.
Jag mår redan illa av godis. Bra där! Hoppas det håller i sig för det är min stora last och jag skulle egentligen ha behövt gå ner lite innan jag blev gravid. Men om jag äter bra och rör på mig så tror jag nog att det ska gå bra ändå.
Tog mig till systembolaget för att köpa lite alkoholfri dryck till nyårsafton. Det var rätt utplockat och så fullt med folk att det inte gick att fråga någon personal. Jag vill ju helst inte ha för söta drycker... Så jag köpte typ en av varje av det jag hittade, haha. Nu ska jag bara komma på en bra ursäkt till varför jag inte dricker imorgon. Och nej, jag vet, man borde inte behöva komma på ursäkter för det men jag är en sån tjej som i stort sett aldrig spottar i glaset, så folk skulle definitivt misstänka något. Och vi vill nog vänta ett tag till innan vi berättar. Min sambo och hans vän, som vi ska till, pratade om det här häromdagen. Det har kommit fram ganska tidigt att han och hans fru är gravida i vecka 9 ungefär. Men hon är en sån tjej som inte alltid dricker så när det gäller henne så skulle ju ingen reflektera över det. Jag däremot, sa de, om jag inte drack skulle det vara konstigt. Så ja, jag behöver en ursäkt. Lutar åt en pencillinkur... ;)
Fredrik blev glad, men jag tror att han är nästan ännu räddare än jag att ta ut något i förskott. Tror det blir bättre så småningom när man fått träffa barnmorskan och magen börjar växa, när man fattar att det verkligen är på riktigt. Jag gjorde faktiskt gravtest till på förmiddagen... hade köpt ett 2-pack och så ville jag dubbelkolla... Det blev oxå plus. :) Som sagt, det tar nog ett tag innan det här smälter in. Kommer ihåg förra gången jag var gravid, då när jag valde att göra en abort, då var jag helt inställd på att gynekologen som undersökte mig innan jag fick tid för skrapning skulle säga att jag minsann inte alls var gravid och att testet måste ha visat fel.
Jag mår redan illa av godis. Bra där! Hoppas det håller i sig för det är min stora last och jag skulle egentligen ha behövt gå ner lite innan jag blev gravid. Men om jag äter bra och rör på mig så tror jag nog att det ska gå bra ändå.
Tog mig till systembolaget för att köpa lite alkoholfri dryck till nyårsafton. Det var rätt utplockat och så fullt med folk att det inte gick att fråga någon personal. Jag vill ju helst inte ha för söta drycker... Så jag köpte typ en av varje av det jag hittade, haha. Nu ska jag bara komma på en bra ursäkt till varför jag inte dricker imorgon. Och nej, jag vet, man borde inte behöva komma på ursäkter för det men jag är en sån tjej som i stort sett aldrig spottar i glaset, så folk skulle definitivt misstänka något. Och vi vill nog vänta ett tag till innan vi berättar. Min sambo och hans vän, som vi ska till, pratade om det här häromdagen. Det har kommit fram ganska tidigt att han och hans fru är gravida i vecka 9 ungefär. Men hon är en sån tjej som inte alltid dricker så när det gäller henne så skulle ju ingen reflektera över det. Jag däremot, sa de, om jag inte drack skulle det vara konstigt. Så ja, jag behöver en ursäkt. Lutar åt en pencillinkur... ;)
Åh vad den här väntan är jobbig! Man vill att dagarna ska gå fort så att man kommer in i andra trimestern och kan slappna av lite mer. Och så vill jag ju kunna berätta för mina nära och kära att vi väntar barn. Tror mamma och mormor kommer att bli obeskrivligt glada. Så nu vill jag bara att allt går vägen. Längtar som bara den till inskrivningen den 6:e februari...
Matnojjan är också jobbig. Eftersom jag plussade för bara två dagar sedan så har jag inte hunnit lära mig listan över "livsmedel jag inte bör äta" utantill. Man blir ju knäpp när man googlar runt för i vissa fall så finns det olika information på olika sidor. Men just när det gäller kost så är det väl allra bäst att utgå från Livsmedelsverkets egen sida och lista.
Vet inte om någon misstänkte igår att det är en bebis på G. Jag skulle ju helt plötsligt ha samma mat och dryck som värdinnan, som precis annonserat att hon är gravid. Jag trodde Fredrik talat om för värdparet att jag åt penicillin, men han hade missat det... Jaja, inte mycket att göra åt saken. Men det känns ganska skönt att det inte borde vara några större tillställningar den närmsta tiden så man borde inte behöva slingra sig så mycket mer.
Hmm, choklad är inte särskilt gott längre. Äcklig eftersmak... Men det är ju bara bra. Än så länge har jag inte varit sugen på något särskilt, känns lätt att äta nyttigt och godis känns som sagt inte särskilt lockande. Hoppas att det fortsätter så. Vore bra för både bebisen och min kropp.
Matnojjan är också jobbig. Eftersom jag plussade för bara två dagar sedan så har jag inte hunnit lära mig listan över "livsmedel jag inte bör äta" utantill. Man blir ju knäpp när man googlar runt för i vissa fall så finns det olika information på olika sidor. Men just när det gäller kost så är det väl allra bäst att utgå från Livsmedelsverkets egen sida och lista.
Vet inte om någon misstänkte igår att det är en bebis på G. Jag skulle ju helt plötsligt ha samma mat och dryck som värdinnan, som precis annonserat att hon är gravid. Jag trodde Fredrik talat om för värdparet att jag åt penicillin, men han hade missat det... Jaja, inte mycket att göra åt saken. Men det känns ganska skönt att det inte borde vara några större tillställningar den närmsta tiden så man borde inte behöva slingra sig så mycket mer.
Hmm, choklad är inte särskilt gott längre. Äcklig eftersmak... Men det är ju bara bra. Än så länge har jag inte varit sugen på något särskilt, känns lätt att äta nyttigt och godis känns som sagt inte särskilt lockande. Hoppas att det fortsätter så. Vore bra för både bebisen och min kropp.
2012-01-03
2012-01-14
Puh, vilken vecka! Helt underbart med helg!
Nu har jag sagt upp mig, känns konstigt, läskigt och spännande på samma gång. Tänk om jag tagit mig vatten över huvudet? Usch ja, hemska tanke.
Har inte så mycket socialt umgänge just nu innan man har berättat för folk. Svårt att motivera varför man helt plötsligt inte dricker vin. Jag dricker ju inte ens kaffe just nu. Har inte varit sugen alls och dricker jag ingen koffein alls är väl det jättebra, då slipper jag oroa mig över det. Men blir jag jättesugen på kaffe eller cola någon dag så kan jag ju dricka litegrann i alla fall.
Vägde mig idag och jag hade gått ner ett helt kilo sedan i onsdags. Det borde vara ok, att jag går ner alltså. Jag bantar inte, jag äter tre mål mat om dagen och kompletterar med så mycket frukt som möjligt. Försöker se till att få i mig både protein, fett och kolhydrater, utesluter inget. Sen går jag en promenad varje kväll (igår och i förrgår var det dock svårt på grund av att det är is överallt). Ska se till att ta mig ut snart. Fredrik jobbar till 21 ikväll så jag är själv hela dagen. Så en promenad, hämta ut ett paket och handla är mitt schema idag. Kanske blir någon liten godisbit. Har slutat helt med det i veckorna och köper inte alls så mycket som det har hänt att jag gjort. Jag har inte samma sockersug längre, vilket är helt underbart! Hoppas det håller i sig under hela graviditeten och stannar kvar sen oxå.
Förresten har jag bokat in ett tidigt UL hos ultraljudsbarnmorskorna. Det blir när jag är i vecka 10, så det är väl 2,5 veckor kvar ungefär. Hoppas hoppas att allt ser bra ut då. Vissa dagar känner jag mig inte gravid alls och då blir jag orolig att ärtan dött inne i magen. :( Men det är väl bara att vänta och se, och göra det bästa av situationen som den är, äta nyttigt och allsidigt samt röra på mig dagligen.
Nu har jag sagt upp mig, känns konstigt, läskigt och spännande på samma gång. Tänk om jag tagit mig vatten över huvudet? Usch ja, hemska tanke.
Har inte så mycket socialt umgänge just nu innan man har berättat för folk. Svårt att motivera varför man helt plötsligt inte dricker vin. Jag dricker ju inte ens kaffe just nu. Har inte varit sugen alls och dricker jag ingen koffein alls är väl det jättebra, då slipper jag oroa mig över det. Men blir jag jättesugen på kaffe eller cola någon dag så kan jag ju dricka litegrann i alla fall.
Vägde mig idag och jag hade gått ner ett helt kilo sedan i onsdags. Det borde vara ok, att jag går ner alltså. Jag bantar inte, jag äter tre mål mat om dagen och kompletterar med så mycket frukt som möjligt. Försöker se till att få i mig både protein, fett och kolhydrater, utesluter inget. Sen går jag en promenad varje kväll (igår och i förrgår var det dock svårt på grund av att det är is överallt). Ska se till att ta mig ut snart. Fredrik jobbar till 21 ikväll så jag är själv hela dagen. Så en promenad, hämta ut ett paket och handla är mitt schema idag. Kanske blir någon liten godisbit. Har slutat helt med det i veckorna och köper inte alls så mycket som det har hänt att jag gjort. Jag har inte samma sockersug längre, vilket är helt underbart! Hoppas det håller i sig under hela graviditeten och stannar kvar sen oxå.
Förresten har jag bokat in ett tidigt UL hos ultraljudsbarnmorskorna. Det blir när jag är i vecka 10, så det är väl 2,5 veckor kvar ungefär. Hoppas hoppas att allt ser bra ut då. Vissa dagar känner jag mig inte gravid alls och då blir jag orolig att ärtan dött inne i magen. :( Men det är väl bara att vänta och se, och göra det bästa av situationen som den är, äta nyttigt och allsidigt samt röra på mig dagligen.
Oj, över en vecka sen sist. Jag har varit helt förstörd under veckan som gick. I torsdags gick jag och la mig kl 21. Efter lunchtid på jobbet vill jag bara gå hem och sova. Kämpar mig igenom dagarna. Hoppas verkligen att man blir piggare efter första trimestern.
Jag mår illa ganska ofta, men än så länge har jag inte kräkts, även om det har känts som att det har varit nära några gånger... Nu har tyvärr huvudvärken kommit tillbaka också. Längtar bara till helgen igen... Och måndagen har inte ens börjat.
Idag gick jag in i vecka 9! Kul att det iaf finns en positiv sak med måndagar nu! :)
Jag mår illa ganska ofta, men än så länge har jag inte kräkts, även om det har känts som att det har varit nära några gånger... Nu har tyvärr huvudvärken kommit tillbaka också. Längtar bara till helgen igen... Och måndagen har inte ens börjat.
Idag gick jag in i vecka 9! Kul att det iaf finns en positiv sak med måndagar nu! :)
Vägde mig igen idag. Var ju tio dagar sen sist så jag kände att jag nog borde. Jag äter ju nyttigt och ser till att få i mig det jag ska men hade gått upp 1,6 kilo. :( Jag som var så glad över att jag gått ner sist... Men magen har ju svullnat lite och jag har haft lite svårt att komma ut och röra på mig tyvärr. Har varit några dagar som jag velat gå ut och gå men jag har varit så slut att jag inte orkat. Nu tänkte jag försöka komma ut en sväng och sen sätta mig och trampa på motionscykeln när jag kommer hem... Wish me luck!
En vecka och två dagar kvar till vårt tidig ultraljud. Som jag längtar... Jag hoppas så innerligt att vi får se ett hjärta slå därinne i magen. Nu börjar man ju lixom vänja sig vid tanken. Hoppas hoppas att allt är som det ska.
En vecka och två dagar kvar till vårt tidig ultraljud. Som jag längtar... Jag hoppas så innerligt att vi får se ett hjärta slå därinne i magen. Nu börjar man ju lixom vänja sig vid tanken. Hoppas hoppas att allt är som det ska.
Vecka 9, kalendermånad 3 och inte många dagar till jag går in i vecka 10. Men just nu känns det kört...
Det känns inte riktigt likadant i magen längre, eller är det som jag inbillar mig? Just nu känns det som att lilla embryot i magen inte lever längre. Längtar till torsdag, så man får veta. Det känns som att man har ett mål framför sig som man aldrig kommer nå. Som att det är tusentals mil bort och att man rör sig i slow motion. Jag önskar att allt är bra och att man kan få slappna av lite. Den här oron är hemsk. Samtidigt så är den ju dum, för hur det än går så kan jag ju inte göra något för att förhindra ett missfall. Och blir det ett missfall så var det inte livsdugligt ändå, det är ju kroppens sätt att sålla. Men nu när man börjat längta och fantisera, då blir det extra jobbigt...
Berättade för mamma igår. Hon blev jätteglad, men jag var noga med att poängtera att vi inte vet helt säkert om lilla Ärtan lever förrän på torsdag.
Det känns inte riktigt likadant i magen längre, eller är det som jag inbillar mig? Just nu känns det som att lilla embryot i magen inte lever längre. Längtar till torsdag, så man får veta. Det känns som att man har ett mål framför sig som man aldrig kommer nå. Som att det är tusentals mil bort och att man rör sig i slow motion. Jag önskar att allt är bra och att man kan få slappna av lite. Den här oron är hemsk. Samtidigt så är den ju dum, för hur det än går så kan jag ju inte göra något för att förhindra ett missfall. Och blir det ett missfall så var det inte livsdugligt ändå, det är ju kroppens sätt att sålla. Men nu när man börjat längta och fantisera, då blir det extra jobbigt...
Berättade för mamma igår. Hon blev jätteglad, men jag var noga med att poängtera att vi inte vet helt säkert om lilla Ärtan lever förrän på torsdag.
Så kom domen... I torsdags var vi på ett tidigt ultraljud hos Ultraljudsbarnmorskorna i Liljeholmen. Jättegulliga barnmorskor... Men hon som hade hand om oss hittade inget foster. Hon kunde bara se en hinnsäck som motsvarade v. 9+5 (enligt beräkningarna skulle jag ha varit i ungefär 9+3). Sen såg hon bara en liten liten prick på ca 4 mm, motsvarande v. 6, men inga hjärtljud. Hon kallade på en kollega, som såg exakt samma sak.
Det var en overklig känsla att ligga där. Jag tänkte att det här händer inte... Hade ju lyckats intala mig själv att allt säkert var bra och att det bara var jag som var nojjig. Men känslorna jag hade haft innan var befogade. Det är som att bli bedragen, man känner sig sjukt lurad av sin egen kropp som fortsätter ha symptom trots att inget lever i magen.
Det är lätt att glömma bort sin sambo i det hela eftersom det är ens egen kropp det handlar om. Men han var ledsen och ställde frågor till barnmorskan och vi har försökt att trösta varandra.
På fredagen fick jag komma in till SÖS, där såg de samma sak men de ville avvakta med att ingripa till de vet helt säkert att den lilla pricken inte är något som lever. Sannolikheten är nog lika med noll, förmodligen har bebisen börjat återbildas, något som är väldigt vanligt. På torsdag ska jag tillbaka igen. Hoppas på ett mirakel, men vet inte ens hur det skulle kunna vara möjligt...
Vill bara få ut allt och börja om. Vill inte vänta!
Det var en overklig känsla att ligga där. Jag tänkte att det här händer inte... Hade ju lyckats intala mig själv att allt säkert var bra och att det bara var jag som var nojjig. Men känslorna jag hade haft innan var befogade. Det är som att bli bedragen, man känner sig sjukt lurad av sin egen kropp som fortsätter ha symptom trots att inget lever i magen.
Det är lätt att glömma bort sin sambo i det hela eftersom det är ens egen kropp det handlar om. Men han var ledsen och ställde frågor till barnmorskan och vi har försökt att trösta varandra.
På fredagen fick jag komma in till SÖS, där såg de samma sak men de ville avvakta med att ingripa till de vet helt säkert att den lilla pricken inte är något som lever. Sannolikheten är nog lika med noll, förmodligen har bebisen börjat återbildas, något som är väldigt vanligt. På torsdag ska jag tillbaka igen. Hoppas på ett mirakel, men vet inte ens hur det skulle kunna vara möjligt...
Vill bara få ut allt och börja om. Vill inte vänta!
Uppdatering 2013:1
Så otroligt mycket har hänt sedan jag sist bloggade. Så mycket så att jag nu känner att jag måste skriva av mig allt det som varit.
Jag kommer börja med att lägga in några inlägg från förra året som jag skrivit på ett annat ställe.
Kanske...
Funderar på att ta upp bloggandet igen, litegrann i alla fall. Eller kanske starta en ny blogg.
Har hänt en del sen sist och jag har skrivit lite om det på ett annat ställe, så frågan är om jag ska klippa och klistra lite så jag får in det här också.
Har hänt en del sen sist och jag har skrivit lite om det på ett annat ställe, så frågan är om jag ska klippa och klistra lite så jag får in det här också.
Ta sig i kragen
Går ju fortfarande och hoppas på en graviditet, men det är nog bara att inse att alla de här "symptomen" bara är tecken på trötthet och en stundande förkylning. Å andra sidan kan det ju va bra om mensen kommer igång igen så man får lite koll på kroppen. Jag försöker vara positiv i alla fall.
Igår slog jag på stort! Två gymkort! Tror ni man blir mer vältränad ju fler kort man har? Det ena hade jag beställt via jobbet. Det kostar mig bara en engångssumma på drygt 800 kr sen har jag det betalt i ett helt år och det gäller simning och gruppträning i simhallen som ligger ca 5 min ifrån oss. Det andra kortet skaffade jag efter att Fredrik och jag varit på besök på gamla World Class, som ligger i hotellet i Hägersten, ca 5-10 min ifrån oss. Det gäller både för gym och gruppträning, ny gäller det bara att ta sig dit oxå.
Väntan
Det blev en väldigt trevlig kväll igår med Martina. Vi åt sushi, drack vin och kollade lite på Mello.
Idag mår jag illa. Det känns inte som att jag är bakis så det blir lite jobbigt eftersom att tankar och förhoppningar lätt tar fart... Men det är väl bara att avvakta, ingen idé att testa ännu. Mensen är beräknad till nästa helg, men jag har ju ingen aning om kroppen har återgått till en normal cykel eller inte. Men om mensen inte kommer och illamåendet fortsätter så får jag göra ett test. Lite väl tidigt kanske att symptomen skulle komma redan nu? Jag vill det nog lite för mycket.
Något som i alla fall är verkligt är New York-resan som stundar. 14 arbetsdagar kvar och två helger, sen drar vi! Ska bli skönt att komma bort. Förhoppningsvis kanske man inte tänker så mycket när det finns massor att se och göra.
Funderar på att gå och lägga mig en stund. Dumt att sova bort en söndag, men jag har ingen energi.
Idag mår jag illa. Det känns inte som att jag är bakis så det blir lite jobbigt eftersom att tankar och förhoppningar lätt tar fart... Men det är väl bara att avvakta, ingen idé att testa ännu. Mensen är beräknad till nästa helg, men jag har ju ingen aning om kroppen har återgått till en normal cykel eller inte. Men om mensen inte kommer och illamåendet fortsätter så får jag göra ett test. Lite väl tidigt kanske att symptomen skulle komma redan nu? Jag vill det nog lite för mycket.
Något som i alla fall är verkligt är New York-resan som stundar. 14 arbetsdagar kvar och två helger, sen drar vi! Ska bli skönt att komma bort. Förhoppningsvis kanske man inte tänker så mycket när det finns massor att se och göra.
Funderar på att gå och lägga mig en stund. Dumt att sova bort en söndag, men jag har ingen energi.
Less
Det är konstigt att alla tror att man kommit över allt helt plötsligt. Nu blir det obekvämare när man tar upp något, man ska helt enkelt ha gått vidare. Men helt ärligt så tror jag knappast att det är möjligt att göra det helt och fullt förrän man har en levande frisk bebis i famnen.
Nu är det en tjej här på jobbet som fått en liten igår eller inatt så nu är alla här alldeles tokiga. Kvinnor och bebisar, herregud. Nej jag vet, jag är världens bitterfitta. Hoppas verkligen att det går över snart. Bara tanken på att träffa våra vänner i slutet av New York-resan gör mig illamående, vet inte hur jag ska få bort den känslan.
Skönt att det är fredag idag, har svårt att fokusera på det jag ska göra. Hemma kan man ju lalla runt i mjukisbrallor och småplocka lite samtidigt som man lyssnar på musik, det är min plan för helgen och ev lite vin i soffan med Martina på lördag, får se vad hon säger.
Ja just det, fick en chock igår när jag gick in och kollade min lön och mina avdrag. Jag hade sagt ja till att de skulle fylla på mitt rikslunchenkort från mars, men vad jag inte visste var att avdraget dras en månad i förväg, inte innevarande månad som på mitt förra jobb. Så nu har jag avdrag för två karensdagar och sjukdom, avdrag för ett gymkort samt två(!) avdrag för rikslunchen! Jävligt lägligt nu när vi ska åka bort liksom... Jag höll på att börja grina. Men Fredrik och jag kom fram till att det nog kan ordna sig ändå. Det är bara så jäkla surt. När ska alla motgångar upphöra? Man blir så less.
Gråtmild och deppig
Fyfan... Allt blir bara tyngre och tyngre. Inte sällan har jag nära till tårar på t-banan, på stan och på jobbet. Och gravidnyheterna haglar över en. Känns som att det är minst en ny kändis om dagen som meddelar att de har en liten i magen som ska komma i sommar.
Det här måste ju va den tristaste bloggen ever, speciellt nu när det bara är deppigt och prat om graviditet och ägglossningstest och sånt.
Det händer i alla fall lite roliga saker i mitt liv ibland. Igår var jag ute och åt middag efter jobbet med Emma och Martina. Precis vad jag behövde. Himla god mat och trevligt sällskap. Får se om Martina och jag eventuellt ska ses i helgen också. Kan va bra om jag håller mig sysselsatt, så jag inte tänker så j-a mycket.
Det här måste ju va den tristaste bloggen ever, speciellt nu när det bara är deppigt och prat om graviditet och ägglossningstest och sånt.
Det händer i alla fall lite roliga saker i mitt liv ibland. Igår var jag ute och åt middag efter jobbet med Emma och Martina. Precis vad jag behövde. Himla god mat och trevligt sällskap. Får se om Martina och jag eventuellt ska ses i helgen också. Kan va bra om jag håller mig sysselsatt, så jag inte tänker så j-a mycket.
Alla dessa känslor...
Längtan, alltid denna längtan, härifrån långt bort
Långt, långt bort
Och rosorna fäller alla kronblad igen
som grät dom blod, för att livet är så kort
Och människor i de låsta tysta husen
Gläntar på gardinen och stirrar ut på gatan
Med ögon som är rädda, för allting som kan hända
Fast det redan hänt
(Rosor och palmblad, Kent)
Älskling det är livet som leker...
Det är lite så det känns just nu. Som att livet leker med en. Och då menar jag inte en rolig och glad lek, utan svart och grym... Fast samtidigt så finns det ju hopp, det är bara vissa dagar, som idag, som det känns extra tungt.
Igår var en helt underbar dag. Var lite seg efter fredagens vinkväll med Elin, men jag lyckades ta mig upp och göra mig iordning i god tid. För Fredrik var det värre, han var riktigt bakis för en gångs skull. Han och Magnus hade ju tv-spelskväll på fredagen och det var full fart på dem när jag kom hem nån gång mellan tolv och ett.
Hursomhelst så fick jag till slut upp honom och eftersom det var fantastiskt väder tog vi en promenad bort till vackra Långbroparken där vi mötte upp lilla Ines, Helen och den andra Magnus. Det var väldigt mysig med brunch, fanns en massa gott att välja på.
Efter brunchen tog vi en promenad tillbaka till Västertorp tillsammans med Magnus och Helen. Vi gick via Fruängen och eftersom Helen hade hört talas om att det skulle ligga en barnklädesbutik där så gick vi och kollade. Den var superbra! De hade massor med fina kläder och saker, blandade märken och priser. Jag har fallit som en fura för märket Pumpkin och deras babysaker. Älskar ugglorna! Kunde inte låta bli att köpa en snuttefilt trots att vi inte har någon bebis ännu. Köpte även ett Pettson-pussel till Josefin som fyller år snart. Helen köpte lite saker till Ines, sen gick vi vidare mot Västertorp.
När vi kom fram frågade de om vi inte ville promenera lite till. Fredrik var tveksam men vi fick med honom till slut. Det blev en rktigt bra dag, jag kom på mig själv med att tänka att den hade varit alldeles perfekt om jag fortfarande hade varit gravid... Vi promenerade bort till Midsommarkransen där vi satte oss en stund på Tre Vänner innan vi skiljdes åt.
Det här med graviditet ja... Har ju testat med ägglossningsstickor de senaste dagarna, men man blir ju knäpp. Ett test är inte positivt förrän strecket är lika starkt som kontrollstrecket eller starkare. När jag började testa hade jag först streck som inte var särskilt starka, men de syntes i alla fall. Sen försvann de helt. Jag misstänker att de första strecken berodde på hcg som fanns kvar i kroppen. Sen visade testen negativt när hcg:t försvunnit. Jag dubbelkollade med ett gravtest, det visade också negativt vilket var skönt eftersom då hade allt gått ur kroppen.
För några dagar sen fick jag starkare streck igen men de var inte riktigt i närheten av styrkan på kontrollstrecket så jag tänkte att det var några dagar kvar till ägglossning. Men idag var strecket nästan osynligt igen! Snacka om irriterande! Funderar på om jag kanske hade ägglossning i fredags för jag hade lite ont i äggstockarna då, men jag vet inte helt säkert. Kanske tar det längre tid innan kroppen återgår till det normala. Det bästa vore väl att sluta tänka på det helt och hållet och bara låta det ta den tid det tar, men det är svårt... Lika svårt som det är att inte bli bitter av att höra om andras ultraljud, jag är så j-a bitter just nu.
Fredag
Äntligen är veckan slut, arbetsveckan alltså. Jag har varit helt slut i stort sett hela veckan, vet inte vad som hänt. Hoppas det bara var något tillfälligt.
Nu ska jag möta upp Elin och sen ska vi åka hem till henne och dricka lite vin. Skönt att det är supernära hem!
Får inte dricka för mycket bara, måste upp hyfsat tidigt eftersom vi ska va på Långbro Värdshus kl 11.30. Det ska bli väldigt gott. Hoppas bara inte att Magnus och Helen har någon jobbig överraskning som typ en bebis på G... Men jag tror att de bara vill umgås.
Ja vi får väl köra på. Tror det blir äl snart, kanske har chans på en decemberbebis?
Ny vecka
Fy vad trött jag har varit idag. Blev läggdags alldeles för sent igår. Kom ju på att jag glömt göra matlåda och sen var det tvätt som skulle hängas osv.
Men nu är dagen slut och jag är på väg hem. Hoppas på en piggare dag imorgon. På onsdag blir det Thåström på Cirkus efter jobbet och på fredag ska jag möta upp Elin i Kista centrum när vi slutat. Känns som en lagom bokad vecka som sen avslutas med brunch med Magnus, Helen och lilla Ines på Långbro värdshus. Härligt!
