bumblan

Ibland blir man bara så j-a frustrerad. Eller vaddå ibland? Händer ju rätt OFTA om jag tänker efter. På Facebook finns en grupp som nu på lördag ska bojkotta butiker där man delar in klädavdelningen för barn efter kön. Detta tycker jag är ett bra initiativ, för varför ska vi inte kunna blanda? Häng kläderna efter storlek istället! Och samma storlekar på alla kläder, inte "flickstorlek" och "pojkstorlek". Det som gör mig frustrerad är att det har startats en motgrupp mot denna. Motgruppen i sig gör mig iofs inte så jättefrustrerad utan det faktum att man skriver att "självklart måste vi trotsa detta". Vaddå självklart måste vi trotsa detta? Varför är det alltid såhär när frågor om kön kommer upp? Varför måste man alltid vara mot feministerna och förklara dem som galningar? Jag tycker formuleringen är helt befängd, det är ju som att de inte har en åsikt utan att de bara bestämt sig för att vara emot lixom. Puckon... Om jag får barn nån gång kommer jag definitvt inte till 100 % klä mina barn könsneutralt, delvis för att jag själv kommer att förälska mig i diverse rosa lullullkläder eller supertuffa superhjältekläder. Men jag kommer att försöka hålla mig mestadels till kläder som barnet kan röra sig i och som inte sätter kön på barnet. Därmed inte sagt att jag ska sätta klänning på min son eller liknande, som folk verkar tro. Men såklart, skulle jag få en son som en dag vill ha klänning så är det väl klart att han får det. Jag är så trött på alla som tror att vi är så j-a jämställda. Sen är jag trött på T-centralen i rusningstrafik oxå, och på den där tanten som skäller på mig i telefon jämnt så att man inte ens vill svara. Trött på ekorrhjul och snö, kyla och vardagar. Trött på inget, trött på allt...