Ny vecka
Fy vad trött jag har varit idag. Blev läggdags alldeles för sent igår. Kom ju på att jag glömt göra matlåda och sen var det tvätt som skulle hängas osv.
Men nu är dagen slut och jag är på väg hem. Hoppas på en piggare dag imorgon. På onsdag blir det Thåström på Cirkus efter jobbet och på fredag ska jag möta upp Elin i Kista centrum när vi slutat. Känns som en lagom bokad vecka som sen avslutas med brunch med Magnus, Helen och lilla Ines på Långbro värdshus. Härligt!
Melankoli
Torsdagen var tung.
Jag tycker att det är jättekul att Sveriges kronprinsessa och hennes make fått en liten flicka, men hysterin blev lite för mycket. Det var dålig tajming helt enkelt. En kollega från ett tidigare jobb födde sin lilla flicka bara 26 minuter efter kronprinsessan. Så det var mycket bebisprat och bilder på både facebook och i media.
Igår var en bättre dag. Jag var trött men nu har jag äntligen börjat komma in arbetet på jobbet och det känns bra. Efter jobbet blev det spontan after work med Corinne. Spontana saker blir alltid bäst, det blev en väldigt trevlig kväll. Hoppas bara inte att jag förstörde hennes och pojkvännens myskväll som de hade planerat... Vi blev nämligen sittande ganska länge trots att vi bara skulle ta "ett" glas vin. Jag skyller på servitriserna på Fredriks jobb som fyllde på våra glas hela tiden, livsfarligt ju! Tur att vi fick en tallrik mat att dela på tack vare att den bongats fel, annars hade jag mått ännu sämre idag.
Idag är det melankoli. Spelar Kent och får ont i bröstet av alla känslor. Kanske är det musikens fel, texterna, melodierna och alla minnen, men ibland behöver man lite sånt oxå. Har önskat mig biljetter till deras spelning i sommar, hoppas jag får det.
Tror jag ska trotsa snön, som aldrig vill sluta falla, och ta mig in till stan en snabbis. Slösa lite pengar innan jag åker hem och städar.
Design
Håller på och försöker få till en ny design. Kan inte påstå att det går så himla bra tyvärr... Jaja, det får väl bli ett större löpande projekt, orkar inte bråka med datorn mer just nu.
En bra dag
Idag har det faktiskt känts som en ganska bra dag, om vi bortser från allt ätande...
Nu börjar jag få material så att jag kan börja jobba på jobbet. :) Tre veckors surfande på intranätet räcker tror jag. Iofs var jag ju borta i tre dagar, men det borde ju vara meningen att man ska göra någon nytta. Åh, det är så skönt att slippa konsultbranschen där man hela tiden måste tänka på tiden och att allt ska faktureras! Jag är verkligen glad att jag tog det här jobbet, även fast restiden blev lite längre. Det enda som är surt nu är att det är störningar på blåa linjen så det är lite kaosigt när man ska till och från jobbet.
Blödandet verkar minska igen, så snart får man väl plocka fram testen och se om det händer något. Läskigt, men man kan ju inte vara rädd för allt. Ibland måste man göra sånt man inte vågar, man vill ju inte vara en liten lort.
Snart bara en månad kvar till New York! Åh vad jag längtar! Börjar kännas som att det kan bli en riktigt bra resa, hoppas verkligen det. Blir alltid lite rädd när saker och ting går "för" bra, då känns det alltid som att det kommer hända något dåligt som tar en ner på jorden, för så är det tyvärr oftast. men vi håller tummar och tår för en fantastisk vår! Jag önskar mig en underbar New York-resa och ett nytt plus som inte slutar i tråkigheter! Det är väl inte för mycket begärt?
Nu börjar jag få material så att jag kan börja jobba på jobbet. :) Tre veckors surfande på intranätet räcker tror jag. Iofs var jag ju borta i tre dagar, men det borde ju vara meningen att man ska göra någon nytta. Åh, det är så skönt att slippa konsultbranschen där man hela tiden måste tänka på tiden och att allt ska faktureras! Jag är verkligen glad att jag tog det här jobbet, även fast restiden blev lite längre. Det enda som är surt nu är att det är störningar på blåa linjen så det är lite kaosigt när man ska till och från jobbet.
Blödandet verkar minska igen, så snart får man väl plocka fram testen och se om det händer något. Läskigt, men man kan ju inte vara rädd för allt. Ibland måste man göra sånt man inte vågar, man vill ju inte vara en liten lort.
Snart bara en månad kvar till New York! Åh vad jag längtar! Börjar kännas som att det kan bli en riktigt bra resa, hoppas verkligen det. Blir alltid lite rädd när saker och ting går "för" bra, då känns det alltid som att det kommer hända något dåligt som tar en ner på jorden, för så är det tyvärr oftast. men vi håller tummar och tår för en fantastisk vår! Jag önskar mig en underbar New York-resa och ett nytt plus som inte slutar i tråkigheter! Det är väl inte för mycket begärt?
Obalans
Känner mig konstig idag, yr... Beror förmodligen på att jag bara äter en massa skit för tillfället. När jag mår dåligt så blir det så att jag antingen inte äter något alls eller att jag äter massor, och då bara dåliga saker. Tyvärr blev det ju det senare alternativet denna gång. Hade ju inte skadat med lite svält just nu... Nä, jag vet, man ska inte skriva så. Men när man redan är stor och sitter och trycker i sig en massa skit trots att man är fullt medveten om att man kommer bli ännu större, vid såna tillfällen känns det som att anorexia skulle vara en välsignelse... Förlåt...
Igår träffade jag Jossan och lilla Denise. Det gick ganska bra, men det är klart att det är lite jobbigt. Jag fick hålla Denise ganska mycket, till min stora lycka, och hon var glad nästan hela tiden. Längtar som bara den efter en egen liten... Får väl se hur det går när blödningarna slutat. Skräcken är ju att det ska hända igen.
Efter att jag lämnat Jossan mötte jag upp Annika på Espresso House. Det var väldigt länge sen sist så det var roligt, även om vi hade en hel del tråkiga saker att prata om. Nu har vi sett till att redan bokat in en dag i nästa månad då vi ska ses, annars är det så lätt att det inte blir av. Det är lite som med min syster som jag aldrig träffar... Nu har vi sagt att vi ska försöka ses nästa helg. Får se om vi lyckas styra upp något.
Idag måste jag nog gå bort till solariet och lägga mig där en stund. Det är ju inte särskilt bra, men jag vill se lite fräschare och piggare ut. Ska försöka se till att skaffa ett gymkort i veckan oxå, för såhär kan jag inte ha det. Det gäller bara att ta sig dit oxå. Just nu måste jag dock vara lite försiktig då jag började blöda mer efter att ha trampat på motionscykeln härom kvällen.
Vill ha min lönespec från förra jobbet nu. Vet inte alls hur den kommer se ut, men hoppas på minst en tusenlapp extra därifrån. Hade dock lite minustid som ska kvittas bort, så vi får se. Får väl veta det först på torsdag eller fredag. Vill kunna lägga undan så mycket som möjligt till New York, snart bara en månad kvar! ♥
Igår träffade jag Jossan och lilla Denise. Det gick ganska bra, men det är klart att det är lite jobbigt. Jag fick hålla Denise ganska mycket, till min stora lycka, och hon var glad nästan hela tiden. Längtar som bara den efter en egen liten... Får väl se hur det går när blödningarna slutat. Skräcken är ju att det ska hända igen.
Efter att jag lämnat Jossan mötte jag upp Annika på Espresso House. Det var väldigt länge sen sist så det var roligt, även om vi hade en hel del tråkiga saker att prata om. Nu har vi sett till att redan bokat in en dag i nästa månad då vi ska ses, annars är det så lätt att det inte blir av. Det är lite som med min syster som jag aldrig träffar... Nu har vi sagt att vi ska försöka ses nästa helg. Får se om vi lyckas styra upp något.
Idag måste jag nog gå bort till solariet och lägga mig där en stund. Det är ju inte särskilt bra, men jag vill se lite fräschare och piggare ut. Ska försöka se till att skaffa ett gymkort i veckan oxå, för såhär kan jag inte ha det. Det gäller bara att ta sig dit oxå. Just nu måste jag dock vara lite försiktig då jag började blöda mer efter att ha trampat på motionscykeln härom kvällen.
Vill ha min lönespec från förra jobbet nu. Vet inte alls hur den kommer se ut, men hoppas på minst en tusenlapp extra därifrån. Hade dock lite minustid som ska kvittas bort, så vi får se. Får väl veta det först på torsdag eller fredag. Vill kunna lägga undan så mycket som möjligt till New York, snart bara en månad kvar! ♥
Tyst
Sov ingenting inatt. Var jättenära att jag vände och åkte hem igen när jag var på väg till jobbet. Men jag lyckades ta mig dit och dagarna går ju ganska fort som det är just nu. Är dock väldigt jobbigt att inte kunna prata med mina arbetskamrater om vad som händer. Kunde inte svara ärligt på alla frågor idag och det är skitjobbigt när vi sitter i fikarummet och de pratar om barn, barnbarn och graviditeter...
Idag skickade jag sms till min pappa och till min syster om vad som hänt. Klart att det hade varit bättre att ringa, men vi har inte den bästa relationen och jag orkade inte. Ville dock att de skulle höra det från mig först, därav sms:et. Har dock inte fått något svar från nån av dem.
Vägen hem från jobbet var tung. Jag var så himla trött och alla tunnelbanelinjerna krånglade. Höll på att bryta ihop till slut. Det är lite för mycket nu... Tur för Fredrik att han inte var hemma för när jag är på det humöret som jag var på när jag äntligen kom hem så är jag inte särskilt rolig att vara med.
Fredag imorgon, fy f-n vad skönt! Är bara lite rädd att jag ska ha för mycket tid att tänka.
Idag skickade jag sms till min pappa och till min syster om vad som hänt. Klart att det hade varit bättre att ringa, men vi har inte den bästa relationen och jag orkade inte. Ville dock att de skulle höra det från mig först, därav sms:et. Har dock inte fått något svar från nån av dem.
Vägen hem från jobbet var tung. Jag var så himla trött och alla tunnelbanelinjerna krånglade. Höll på att bryta ihop till slut. Det är lite för mycket nu... Tur för Fredrik att han inte var hemma för när jag är på det humöret som jag var på när jag äntligen kom hem så är jag inte särskilt rolig att vara med.
Fredag imorgon, fy f-n vad skönt! Är bara lite rädd att jag ska ha för mycket tid att tänka.
Ingen vovve
Det blev förresten ingenting med hunden som vi skulle passa varannan helg. Helt plötsligt fick jag ett sms där ägaren skrev att saker och ting ändrat sig. J-a puckobrud...
Ja, jag är sur... hade ju varit en perfekt lösning för oss.
Känns som att precis INGENTING går min väg just nu.
Ja, jag är sur... hade ju varit en perfekt lösning för oss.
Känns som att precis INGENTING går min väg just nu.
Äntligen över
Jag lever och jag är ok, men helvete vad tungt det är.
Kom till sjukhuset tidigt igår morse. Anmälde mig på gynmottagningen och fick sedan åka upp till avdelning 62. Väl där fick jag ett eget rum och så sa sköterskan att ingreppet skulle ske ca en timme senare. Så fort hon hade gått bröt jag ihop. Skulle jag sitta där på rummet och vänta i en hel timme?
Bytte om till de ursnygga sjukhuskläderna, några strumpor hade de inte på avdelningen så jag behöll mina egna på så länge jag kunde, annars hade jag frusit ihjäl.
Rum nr 5 på avdelning 62 skulle verkligen ha behövt piffas upp... Hudfärgade och pissgula väggar, gamla tråkiga landstingsgardiner och en ful trist tavla.
Efter en stund fick jag träffa läkaren som skulle utföra skrapningen. Han var lite creepy men jag orkade inte bry mig mer om det.
Till slut blev det dags. Jag rullades iväg genom korridoren och bort till operationssalen. Där var det fullt av olika sköterskor som presenterade sig och pratade med mig allihopa på en gång. Kunde jag mitt personnr? Hade jag blivit sövd förut? Var jag allergisk mot något? Fick till slut ett par sjukhusstrumpor och fick flytta mig från sängen till stolen. Elektroder sattes fast på bröstet och en nål stacks in i armen. Medan jag fick smärtstillande fentanyl i armen fick jag syrgas via en mask som hölls framför ansiktet, sen var det dags att sövas. "Tänk på något trevligt" sa de, och jag tänkte på Fredrik, för det var ju trots allt alla hjärtans dag...
Jag måste ha drömt något riktigt trevligt för jag var väldigt besviken när jag vaknade igen av att jag rullades tillbaka till mitt rum. Där började jag att gråta och den snälla sköterskan frågade om hon skulle sitta med mig en stund, men jag svarade att jag var ok. Försökte somna om men det gick inte alls.
Efter en stund fick jag lite fika, kaffe och två trista ostmackor. Sen fick jag prova att gå på toaletten och det gick ju finfint så om jag ville så kunde jag åka hem. Ringde Fredrik och han var redan på väg så jag väntade in honom innan vi begav oss från sjukhuset. Hoppas på att inte behöva komma tillbaka dit på ett väldigt bra tag. Nästa gång hoppas jag att det är för en förlossning, eller i alla fall något inför en förlossning och att det är under mycket roligare omständigheter. Det här hoppas jag att jag aldrig någonsin behöver göra om...
På vägen hem stannade vi i Liljeholmen för att handla. När vi gick genom centrumet såg jag en gammal före detta vän, gravid i ca vecka 30, tillsammans med sin man. Å där gick jag och hade precis skrapat ut ett missfall... Vad är oddsen liksom...
Kom till sjukhuset tidigt igår morse. Anmälde mig på gynmottagningen och fick sedan åka upp till avdelning 62. Väl där fick jag ett eget rum och så sa sköterskan att ingreppet skulle ske ca en timme senare. Så fort hon hade gått bröt jag ihop. Skulle jag sitta där på rummet och vänta i en hel timme?
Bytte om till de ursnygga sjukhuskläderna, några strumpor hade de inte på avdelningen så jag behöll mina egna på så länge jag kunde, annars hade jag frusit ihjäl.
Rum nr 5 på avdelning 62 skulle verkligen ha behövt piffas upp... Hudfärgade och pissgula väggar, gamla tråkiga landstingsgardiner och en ful trist tavla.
Efter en stund fick jag träffa läkaren som skulle utföra skrapningen. Han var lite creepy men jag orkade inte bry mig mer om det.
Till slut blev det dags. Jag rullades iväg genom korridoren och bort till operationssalen. Där var det fullt av olika sköterskor som presenterade sig och pratade med mig allihopa på en gång. Kunde jag mitt personnr? Hade jag blivit sövd förut? Var jag allergisk mot något? Fick till slut ett par sjukhusstrumpor och fick flytta mig från sängen till stolen. Elektroder sattes fast på bröstet och en nål stacks in i armen. Medan jag fick smärtstillande fentanyl i armen fick jag syrgas via en mask som hölls framför ansiktet, sen var det dags att sövas. "Tänk på något trevligt" sa de, och jag tänkte på Fredrik, för det var ju trots allt alla hjärtans dag...
Jag måste ha drömt något riktigt trevligt för jag var väldigt besviken när jag vaknade igen av att jag rullades tillbaka till mitt rum. Där började jag att gråta och den snälla sköterskan frågade om hon skulle sitta med mig en stund, men jag svarade att jag var ok. Försökte somna om men det gick inte alls.
Efter en stund fick jag lite fika, kaffe och två trista ostmackor. Sen fick jag prova att gå på toaletten och det gick ju finfint så om jag ville så kunde jag åka hem. Ringde Fredrik och han var redan på väg så jag väntade in honom innan vi begav oss från sjukhuset. Hoppas på att inte behöva komma tillbaka dit på ett väldigt bra tag. Nästa gång hoppas jag att det är för en förlossning, eller i alla fall något inför en förlossning och att det är under mycket roligare omständigheter. Det här hoppas jag att jag aldrig någonsin behöver göra om...
På vägen hem stannade vi i Liljeholmen för att handla. När vi gick genom centrumet såg jag en gammal före detta vän, gravid i ca vecka 30, tillsammans med sin man. Å där gick jag och hade precis skrapat ut ett missfall... Vad är oddsen liksom...
Kanske
Längtar som bara den efter ett husdjur... Kanske låter som någon form av bebissubstitut, men allra helst vill jag ju ha både vovve och bebis. Men det hade varit skönt med en pälsklädd kompis nu som man kunde borra in ansiktet i när man är ledsen.
Vi passade ju lilla Krille för några månader sedan. Det var riktigt roligt och vi fäste oss snabbt vid honom då han var så kelig och gosig. Men vi har ju inte tid och råd att ha en hund på heltid tyvärr. Men nu har jag lyckats komma i kontakt med en tjej som behöver hjälp med sin bostonterrier varannan helg. Imorgon ska vi träffa henne och hunden för att se om vi kanske är deras lösning. Hoppas verkligen det! Håll tummar och tår för oss!
Vi passade ju lilla Krille för några månader sedan. Det var riktigt roligt och vi fäste oss snabbt vid honom då han var så kelig och gosig. Men vi har ju inte tid och råd att ha en hund på heltid tyvärr. Men nu har jag lyckats komma i kontakt med en tjej som behöver hjälp med sin bostonterrier varannan helg. Imorgon ska vi träffa henne och hunden för att se om vi kanske är deras lösning. Hoppas verkligen det! Håll tummar och tår för oss!
...
Idag är en sån där dag då ångesten ligger tung. Jag hatar såna dagar.
Inatt hade jag ganska ont, men ändå inte värre en menssmärtorna man brukade ha i tonåren. Blöder mycket, men inte extremt. Känns bara väldigt konstigt att jag ska ligga hemma och genomgå ett missfall när Fredrik åker in till stan och umgås med vänner. Det är väl lite dålig tajming att vi har en gäst här nu mitt i allt, men det är ju inte hans fel. Jag borde ju klara mig ändå, men det gör ju att man känner sig så ensam i allt.
Måste se till att komma igång med träningen. Mår skit och skulle helst hinna gå ner i alla fall 10 kilo innan NY, men det är ju bara en och en halv månad dit...
Inatt hade jag ganska ont, men ändå inte värre en menssmärtorna man brukade ha i tonåren. Blöder mycket, men inte extremt. Känns bara väldigt konstigt att jag ska ligga hemma och genomgå ett missfall när Fredrik åker in till stan och umgås med vänner. Det är väl lite dålig tajming att vi har en gäst här nu mitt i allt, men det är ju inte hans fel. Jag borde ju klara mig ändå, men det gör ju att man känner sig så ensam i allt.
Måste se till att komma igång med träningen. Mår skit och skulle helst hinna gå ner i alla fall 10 kilo innan NY, men det är ju bara en och en halv månad dit...
Kortvarig lycka
Känner att jag vill börja blogga igen. Vet inte om jag kommer kunna hålla det rullande. Men man kan ju ge det en chans. Anledningen till att jag känner behovet är väl för att det händer så mycket just nu.
Har precis bytt jobb, igen... Två ggr på fyra månader, känns ju bra, haha. Nä, men nu trivs jag så mycket bättre. Har lite längre att åka igen, men har inte den där klumpen i magen på morgnarna längre. Iofs har jag inte hunnit börja jobba med några arbetsuppgifter ännu, men magkänslan är bara positiv än så länge. Det har varit skönt med en mjukstart, speciellt som läget är nu...
Dagen före nyårsafton fick vi veta att vi väntade barn. Vilken lycka! Veckorna gick och man var orolig, men till slut så började man vänja sig vid att man skulle bli mamma på sensommaren. Men så kom smällen... I förra veckan var vi på ett tidigt ultraljud som vi bokat in privat. Men barnmorskorna kunde inte se något foster som stämde överens med beräkningarna.
Skulle ha varit i vecka 9+3, men där fanns bara en liten prick i en hinnsäck. Hinnsäcken var rätt storlek, men lilla pricken motsvarade bara vecka 6 ungefär, och det fanns inga hjärtljud. Det känns skit rent ut sagt. Har en skrapning inbokad på tisdag, men det verkar som att missfallet börjar komma igång av sig självt nu. Så jag hoppas att det verkligen gör det och att jag slipper göra skrapningen. Så fort allt är ute och jag slutat blöda startar vi om bebisverkstaden. Nu jäklar! Jag är ledsen, men samtidigt väldigt besluten att vi ska prova igen. Skulle de bli ännu ett missfall så blir man nog rätt knäckt, men det vanligaste är ju att det går bra, så vi hoppas på det. Jag är alltid så rädd av mig, men man kan inte vara rädd för allt, och sorg är ju tydligen en del av livet tyvärr.
Tycker nästan att jag låter kall när jag skriver om detta, men jag har haft någon vecka på mig att bearbeta och fundera. Har träffat underbara barnmorskor och läkare som tagit väl hand om mig och mina vänner är fantastiska! Jag har valt att prata väldigt öppet om det som hänt, det är mitt sätt, och det hjälper för mig.
Har precis bytt jobb, igen... Två ggr på fyra månader, känns ju bra, haha. Nä, men nu trivs jag så mycket bättre. Har lite längre att åka igen, men har inte den där klumpen i magen på morgnarna längre. Iofs har jag inte hunnit börja jobba med några arbetsuppgifter ännu, men magkänslan är bara positiv än så länge. Det har varit skönt med en mjukstart, speciellt som läget är nu...
Dagen före nyårsafton fick vi veta att vi väntade barn. Vilken lycka! Veckorna gick och man var orolig, men till slut så började man vänja sig vid att man skulle bli mamma på sensommaren. Men så kom smällen... I förra veckan var vi på ett tidigt ultraljud som vi bokat in privat. Men barnmorskorna kunde inte se något foster som stämde överens med beräkningarna.
Skulle ha varit i vecka 9+3, men där fanns bara en liten prick i en hinnsäck. Hinnsäcken var rätt storlek, men lilla pricken motsvarade bara vecka 6 ungefär, och det fanns inga hjärtljud. Det känns skit rent ut sagt. Har en skrapning inbokad på tisdag, men det verkar som att missfallet börjar komma igång av sig självt nu. Så jag hoppas att det verkligen gör det och att jag slipper göra skrapningen. Så fort allt är ute och jag slutat blöda startar vi om bebisverkstaden. Nu jäklar! Jag är ledsen, men samtidigt väldigt besluten att vi ska prova igen. Skulle de bli ännu ett missfall så blir man nog rätt knäckt, men det vanligaste är ju att det går bra, så vi hoppas på det. Jag är alltid så rädd av mig, men man kan inte vara rädd för allt, och sorg är ju tydligen en del av livet tyvärr.
Tycker nästan att jag låter kall när jag skriver om detta, men jag har haft någon vecka på mig att bearbeta och fundera. Har träffat underbara barnmorskor och läkare som tagit väl hand om mig och mina vänner är fantastiska! Jag har valt att prata väldigt öppet om det som hänt, det är mitt sätt, och det hjälper för mig.