bumblan

Älskling det är livet som leker...

Det är lite så det känns just nu. Som att livet leker med en. Och då menar jag inte en rolig och glad lek, utan svart och grym... Fast samtidigt så finns det ju hopp, det är bara vissa dagar, som idag, som det känns extra tungt.

Igår var en helt underbar dag. Var lite seg efter fredagens vinkväll med Elin, men jag lyckades ta mig upp och göra mig iordning i god tid. För Fredrik var det värre, han var riktigt bakis för en gångs skull. Han och Magnus hade ju tv-spelskväll på fredagen och det var full fart på dem när jag kom hem nån gång mellan tolv och ett.

Hursomhelst så fick jag till slut upp honom och eftersom det var fantastiskt väder tog vi en promenad bort till vackra Långbroparken där vi mötte upp lilla Ines, Helen och den andra Magnus. Det var väldigt mysig med brunch, fanns en massa gott att välja på.



Efter brunchen tog vi en promenad tillbaka till Västertorp tillsammans med Magnus och Helen. Vi gick via Fruängen och eftersom Helen hade hört talas om att det skulle ligga en barnklädesbutik där så gick vi och kollade. Den var superbra! De hade massor med fina kläder och saker, blandade märken och priser. Jag har fallit som en fura för märket Pumpkin och deras babysaker. Älskar ugglorna! Kunde inte låta bli att köpa en snuttefilt trots att vi inte har någon bebis ännu. Köpte även ett Pettson-pussel till Josefin som fyller år snart. Helen köpte lite saker till Ines, sen gick vi vidare mot Västertorp.



När vi kom fram frågade de om vi inte ville promenera lite till. Fredrik var tveksam men vi fick med honom till slut. Det blev en rktigt bra dag, jag kom på mig själv med att tänka att den hade varit alldeles perfekt om jag fortfarande hade varit gravid... Vi promenerade bort till Midsommarkransen där vi satte oss en stund på Tre Vänner innan vi skiljdes åt.

Det här med graviditet ja... Har ju testat med ägglossningsstickor de senaste dagarna, men man blir ju knäpp. Ett test är inte positivt förrän strecket är lika starkt som kontrollstrecket eller starkare. När jag började testa hade jag först streck som inte var särskilt starka, men de syntes i alla fall. Sen försvann de helt. Jag misstänker att de första strecken berodde på hcg som fanns kvar i kroppen. Sen visade testen negativt när hcg:t försvunnit. Jag dubbelkollade med ett gravtest, det visade också negativt vilket var skönt eftersom då hade allt gått ur kroppen.

För några dagar sen fick jag starkare streck igen men de var inte riktigt i närheten av styrkan på kontrollstrecket så jag tänkte att det var några dagar kvar till ägglossning. Men idag var strecket nästan osynligt igen! Snacka om irriterande! Funderar på om jag kanske hade ägglossning i fredags för jag hade lite ont i äggstockarna då, men jag vet inte helt säkert. Kanske tar det längre tid innan kroppen återgår till det normala. Det bästa vore väl att sluta tänka på det helt och hållet och bara låta det ta den tid det tar, men det är svårt... Lika svårt som det är att inte bli bitter av att höra om andras ultraljud, jag är så j-a bitter just nu.