Less
Det är konstigt att alla tror att man kommit över allt helt plötsligt. Nu blir det obekvämare när man tar upp något, man ska helt enkelt ha gått vidare. Men helt ärligt så tror jag knappast att det är möjligt att göra det helt och fullt förrän man har en levande frisk bebis i famnen.
Nu är det en tjej här på jobbet som fått en liten igår eller inatt så nu är alla här alldeles tokiga. Kvinnor och bebisar, herregud. Nej jag vet, jag är världens bitterfitta. Hoppas verkligen att det går över snart. Bara tanken på att träffa våra vänner i slutet av New York-resan gör mig illamående, vet inte hur jag ska få bort den känslan.
Skönt att det är fredag idag, har svårt att fokusera på det jag ska göra. Hemma kan man ju lalla runt i mjukisbrallor och småplocka lite samtidigt som man lyssnar på musik, det är min plan för helgen och ev lite vin i soffan med Martina på lördag, får se vad hon säger.
Ja just det, fick en chock igår när jag gick in och kollade min lön och mina avdrag. Jag hade sagt ja till att de skulle fylla på mitt rikslunchenkort från mars, men vad jag inte visste var att avdraget dras en månad i förväg, inte innevarande månad som på mitt förra jobb. Så nu har jag avdrag för två karensdagar och sjukdom, avdrag för ett gymkort samt två(!) avdrag för rikslunchen! Jävligt lägligt nu när vi ska åka bort liksom... Jag höll på att börja grina. Men Fredrik och jag kom fram till att det nog kan ordna sig ändå. Det är bara så jäkla surt. När ska alla motgångar upphöra? Man blir så less.