Ta sig i kragen
Går ju fortfarande och hoppas på en graviditet, men det är nog bara att inse att alla de här "symptomen" bara är tecken på trötthet och en stundande förkylning. Å andra sidan kan det ju va bra om mensen kommer igång igen så man får lite koll på kroppen. Jag försöker vara positiv i alla fall.
Igår slog jag på stort! Två gymkort! Tror ni man blir mer vältränad ju fler kort man har? Det ena hade jag beställt via jobbet. Det kostar mig bara en engångssumma på drygt 800 kr sen har jag det betalt i ett helt år och det gäller simning och gruppträning i simhallen som ligger ca 5 min ifrån oss. Det andra kortet skaffade jag efter att Fredrik och jag varit på besök på gamla World Class, som ligger i hotellet i Hägersten, ca 5-10 min ifrån oss. Det gäller både för gym och gruppträning, ny gäller det bara att ta sig dit oxå.
Väntan
Idag mår jag illa. Det känns inte som att jag är bakis så det blir lite jobbigt eftersom att tankar och förhoppningar lätt tar fart... Men det är väl bara att avvakta, ingen idé att testa ännu. Mensen är beräknad till nästa helg, men jag har ju ingen aning om kroppen har återgått till en normal cykel eller inte. Men om mensen inte kommer och illamåendet fortsätter så får jag göra ett test. Lite väl tidigt kanske att symptomen skulle komma redan nu? Jag vill det nog lite för mycket.
Något som i alla fall är verkligt är New York-resan som stundar. 14 arbetsdagar kvar och två helger, sen drar vi! Ska bli skönt att komma bort. Förhoppningsvis kanske man inte tänker så mycket när det finns massor att se och göra.
Funderar på att gå och lägga mig en stund. Dumt att sova bort en söndag, men jag har ingen energi.
Less
Det är konstigt att alla tror att man kommit över allt helt plötsligt. Nu blir det obekvämare när man tar upp något, man ska helt enkelt ha gått vidare. Men helt ärligt så tror jag knappast att det är möjligt att göra det helt och fullt förrän man har en levande frisk bebis i famnen.
Nu är det en tjej här på jobbet som fått en liten igår eller inatt så nu är alla här alldeles tokiga. Kvinnor och bebisar, herregud. Nej jag vet, jag är världens bitterfitta. Hoppas verkligen att det går över snart. Bara tanken på att träffa våra vänner i slutet av New York-resan gör mig illamående, vet inte hur jag ska få bort den känslan.
Skönt att det är fredag idag, har svårt att fokusera på det jag ska göra. Hemma kan man ju lalla runt i mjukisbrallor och småplocka lite samtidigt som man lyssnar på musik, det är min plan för helgen och ev lite vin i soffan med Martina på lördag, får se vad hon säger.
Ja just det, fick en chock igår när jag gick in och kollade min lön och mina avdrag. Jag hade sagt ja till att de skulle fylla på mitt rikslunchenkort från mars, men vad jag inte visste var att avdraget dras en månad i förväg, inte innevarande månad som på mitt förra jobb. Så nu har jag avdrag för två karensdagar och sjukdom, avdrag för ett gymkort samt två(!) avdrag för rikslunchen! Jävligt lägligt nu när vi ska åka bort liksom... Jag höll på att börja grina. Men Fredrik och jag kom fram till att det nog kan ordna sig ändå. Det är bara så jäkla surt. När ska alla motgångar upphöra? Man blir så less.
Gråtmild och deppig
Det här måste ju va den tristaste bloggen ever, speciellt nu när det bara är deppigt och prat om graviditet och ägglossningstest och sånt.
Det händer i alla fall lite roliga saker i mitt liv ibland. Igår var jag ute och åt middag efter jobbet med Emma och Martina. Precis vad jag behövde. Himla god mat och trevligt sällskap. Får se om Martina och jag eventuellt ska ses i helgen också. Kan va bra om jag håller mig sysselsatt, så jag inte tänker så j-a mycket.
Alla dessa känslor...
Längtan, alltid denna längtan, härifrån långt bort
Långt, långt bort
Och rosorna fäller alla kronblad igen
som grät dom blod, för att livet är så kort
Och människor i de låsta tysta husen
Gläntar på gardinen och stirrar ut på gatan
Med ögon som är rädda, för allting som kan hända
Fast det redan hänt
(Rosor och palmblad, Kent)
Älskling det är livet som leker...
Det är lite så det känns just nu. Som att livet leker med en. Och då menar jag inte en rolig och glad lek, utan svart och grym... Fast samtidigt så finns det ju hopp, det är bara vissa dagar, som idag, som det känns extra tungt.
Igår var en helt underbar dag. Var lite seg efter fredagens vinkväll med Elin, men jag lyckades ta mig upp och göra mig iordning i god tid. För Fredrik var det värre, han var riktigt bakis för en gångs skull. Han och Magnus hade ju tv-spelskväll på fredagen och det var full fart på dem när jag kom hem nån gång mellan tolv och ett.
Hursomhelst så fick jag till slut upp honom och eftersom det var fantastiskt väder tog vi en promenad bort till vackra Långbroparken där vi mötte upp lilla Ines, Helen och den andra Magnus. Det var väldigt mysig med brunch, fanns en massa gott att välja på.
Efter brunchen tog vi en promenad tillbaka till Västertorp tillsammans med Magnus och Helen. Vi gick via Fruängen och eftersom Helen hade hört talas om att det skulle ligga en barnklädesbutik där så gick vi och kollade. Den var superbra! De hade massor med fina kläder och saker, blandade märken och priser. Jag har fallit som en fura för märket Pumpkin och deras babysaker. Älskar ugglorna! Kunde inte låta bli att köpa en snuttefilt trots att vi inte har någon bebis ännu. Köpte även ett Pettson-pussel till Josefin som fyller år snart. Helen köpte lite saker till Ines, sen gick vi vidare mot Västertorp.
När vi kom fram frågade de om vi inte ville promenera lite till. Fredrik var tveksam men vi fick med honom till slut. Det blev en rktigt bra dag, jag kom på mig själv med att tänka att den hade varit alldeles perfekt om jag fortfarande hade varit gravid... Vi promenerade bort till Midsommarkransen där vi satte oss en stund på Tre Vänner innan vi skiljdes åt.
Det här med graviditet ja... Har ju testat med ägglossningsstickor de senaste dagarna, men man blir ju knäpp. Ett test är inte positivt förrän strecket är lika starkt som kontrollstrecket eller starkare. När jag började testa hade jag först streck som inte var särskilt starka, men de syntes i alla fall. Sen försvann de helt. Jag misstänker att de första strecken berodde på hcg som fanns kvar i kroppen. Sen visade testen negativt när hcg:t försvunnit. Jag dubbelkollade med ett gravtest, det visade också negativt vilket var skönt eftersom då hade allt gått ur kroppen.
För några dagar sen fick jag starkare streck igen men de var inte riktigt i närheten av styrkan på kontrollstrecket så jag tänkte att det var några dagar kvar till ägglossning. Men idag var strecket nästan osynligt igen! Snacka om irriterande! Funderar på om jag kanske hade ägglossning i fredags för jag hade lite ont i äggstockarna då, men jag vet inte helt säkert. Kanske tar det längre tid innan kroppen återgår till det normala. Det bästa vore väl att sluta tänka på det helt och hållet och bara låta det ta den tid det tar, men det är svårt... Lika svårt som det är att inte bli bitter av att höra om andras ultraljud, jag är så j-a bitter just nu.
Fredag
Äntligen är veckan slut, arbetsveckan alltså. Jag har varit helt slut i stort sett hela veckan, vet inte vad som hänt. Hoppas det bara var något tillfälligt.
Nu ska jag möta upp Elin och sen ska vi åka hem till henne och dricka lite vin. Skönt att det är supernära hem!
Får inte dricka för mycket bara, måste upp hyfsat tidigt eftersom vi ska va på Långbro Värdshus kl 11.30. Det ska bli väldigt gott. Hoppas bara inte att Magnus och Helen har någon jobbig överraskning som typ en bebis på G... Men jag tror att de bara vill umgås.
Ja vi får väl köra på. Tror det blir äl snart, kanske har chans på en decemberbebis?