...

Idag är en sån där dag då ångesten ligger tung. Jag hatar såna dagar.

Inatt hade jag ganska ont, men ändå inte värre en menssmärtorna man brukade ha i tonåren. Blöder mycket, men inte extremt. Känns bara väldigt konstigt att jag ska ligga hemma och genomgå ett missfall när Fredrik åker in till stan och umgås med vänner. Det är väl lite dålig tajming att vi har en gäst här nu mitt i allt, men det är ju inte hans fel. Jag borde ju klara mig ändå, men det gör ju att man känner sig så ensam i allt.

Måste se till att komma igång med träningen. Mår skit och skulle helst hinna gå ner i alla fall 10 kilo innan NY, men det är ju bara en och en halv månad dit...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback