bumblan

De senaste kvällarna har jag åkt hem till Fredrik. Han får trösta mig när jag grinar över Tilda. Fast ni skulle ha sett Tilda i söndags. Hon såg så glad ut när hon sprang runt i stallet och rullade sig i boxarna. Och igår fick jag rapport om att hon hade fått nosa lite på en av hästarna. Jag tror att hon kommer bli riktigt lycklig när hon får springa runt hur hon vill. Det är mest jag som har en fruktansvärd separationsångest. Hon är ju min lilla bebis... Min lilla gris...