Less

Idag mår jag verkligen skit. Det känns som att jag har lite för mycket i huvudet just nu. Går ständigt och grubblar på hur man ska få det att gå ihop i december. Har funderat på att sälja något, men vad skulle det va? Tvn är väl det som är värdefullast, och den lär man ju knappt få en tusenlapp för. Kanske säga upp comhem? Iaf tvkanalerna borde man väl kunna leva utan ett tag? Speciellt så länge jag inte ens bor hemma. Tycker csn borde ha något slags slutlån, eller vad man nu skulle kunna kalla det. Att man kunde få lån i ytterligare upp till tre månader efter att studierna är avklarade, just för att man ska hinna få en anställning. Men csn har väl aldrig varit särskilt generösa. Det känns som att 20 000-30 000 kr mer inte skulle göra så stor skillnad när man redan har ett lån på typ 200 000.

Igår var det bättre. Städade på balkongen, slängde alla tomflaskor som låg där och skräpade och la ut plattorna som mamma och hennes man gav till Fredrik, så nu kan man gå ut barfota utan att frysa fötterna av sig. Jag testade förut när jag var ute och stängde av ljusslangen som pryder balkongräcket. Köpte en timer igår men jag har inte luskat ut hur den funkar ännu.

Det var iaf kul att träffa Jossan igår. Vi gick runt och kollade lite innan vi gick och fikade. Tycker det är jättetrist att inte kunna köpa några julklappar i år. Längtar verkligen till den julen då jag kan köpa de julklappar jag vill och inte behöver vända på varenda krona.

Jag älskar ju den här tiden på året när advent börjar och framåt. Känns som att all stress förstör lite. Måste tänka bort den. Tur att vi nästa helg ska på kalas och förmodligen får lite glögg och nästa helg blir det först middag och vin med Cissi och Lilo och sen dagen efter åker vi till Mosstorp för att gå på julbord med hela Fredriks familj. Och helgen efter det är det ju lucia och mosters födelsedag, så förhoppningsvis ska jag komma in i julstämningen.

Önskelistan för i år:

♥ ett jobb
♥ pengar till mat och räkningar
♥ och en liten liten sak, som jag håller för mig själv...

Yes, jag känner verkligen den positiva andan i detta inlägg... men man måste väl få ha såna dagar ibland.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback