bumblan

Arbetsdagen igår gick hyffsat fort. Stackars Reino såg nästan gråtfärdig ut när jag berättade att jag varit på intervju på Duka... "Men du kan få bli brödansvarig...", sa han. Jag bara skrattade och sa att jag faktiskt bara bakat i butiken typ en gång och då fick Bertil hjälpa mig. Reino tyckte iaf inte att jag skulle sluta, men det är ju mitt eget val sa han. Är ju trevligt att man är mer uppskattad än vad det ibland kan kännas som.

Idag har jag inte gjort något alls förutom tvättat. Värsta trist. Gick till Ica och handlade lite. När jag skulle gå hem igen öppnade sig himlen och det började regna, hagla och åska...

Ovädret fick mig att tänka på den där sommardagen för två år sen när Calle och Bettan skulle gå till Älvsjöbadet... Jag var inte glad för jag visste ju att det var något och jag tycker inte om Bettan överhuvudtaget. Calle sa att jag ju kunde följa med om jag nu ville kontrollera dem... Han visste väl att jag skulle säga nej. Själv gick jag en promenad istället. Hann inte särskilt långt innan det började regna ordentligt, och hagla... Jag tog skydd i en busskur tillsammans med en tant. Hagelkornen blev bara större och större och larmet gick på flera av bilarna som stod parkerade längs vägen. Vi stod väl där ett bra tag, blöta och kalla. När bussen kom tog jag den en hållplats tillbaka och gick hem. Jag messade Calle och frågade nånting om ovädret. Han fattade ingenting, tog det mer som att jag kontrollerade dem och svarade något argt tillbaka. Senare på kvällen sa han att de hade suttit i en busskur... Jag gick till hans pappas lägenhet dagen efter, det var väldigt uppenbart vad de hade gjort där... Trevliga minnen man har... Verkligen...

Idag hörde jag någon säga "Jag vet inte varför människor klamrar sig fast vid det förflutna, när det kan hindra dem från en lycklig framtid..." Nä... det vet inte jag heller... Men just nu är allt bra, eller det mesta iaf. ;)