Saknar

Visste inte vad jag skulle ha på mig imorse. Letade fram jeansen från förrförra sommaren och med lite våld lyckades jag klämma ner mig och min stora rumpa i dem. Helt otroligt. De är två storlekar mindre än "rumptältet" (ett par svarta byxor som sitter bra i midjan och nertill men är jättestora vid rumpan, vet inte riktigt vad för slags kroppsform de har tänkt sig att man ska ha för att passa i dem...), trevligt! Jeansen hade ju sett jävligt mycket snyggare ut på mig om de hade varit lite mer bootcut, men men, det får gå just nu...

Fick skynda mig till bussen sen när jag hade gått av upptäckte jag att jag hade tappat mina vantar, typiskt. Som tur var fick jag låna Kerstins vantar när vi var ute på eftermiddagen. Jag gjorde en islykta tillsammans med en 6 årig tjej. Får se imorrn om den blev bra, hoppas det. Tidigare under dagen byggde vi en koja, Kerstin var mycket imponerad av min smarta idé att använda ribbstolen som en vägg. På gympan lekte vi bacill, jag var ambulans, var helt slut efteråt för barnen räknade så fort så det låg kullade barn på golvet hela tiden. Imorrn ska jag stanna lite längre och va med när några av pedagogerna ska prata om barnen i gruppen jag är mest med.

James Blunts dvd går varm här just nu. Och jag sjunger med, så högt jag kan, stackars grannar...

Jag saknar, men vågar inte säga något. Tänk om man gör bort sig? Hemska tanke... För visst är det så att något av det läskigaste som finns är att göra bort sig? Säg till om jag har fel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback