Saker och ting blir oftast inte som man tänkt sig
2011-12-29
Mensen är sen... eller rättare sagt, jag TROR att mensen är sen... Jag har inte haft koll på min menscykel för jag har inte brytt mig så mycket utan mer tänkt att "händer det så händer det". Men nu har jag helt plötsligt blivit helt besatt av att bli gravid och är jättefrustrerad över att inte veta hur lång min cykel är och när jag har ägglossning osv.
Jag gjorde ett tidigt gravtest med RFSUs "testa tidigt"-test. Men det visade ju negativt. Sen var jag hos gyn för att bara kolla att allt var ok med äggstockar osv. Borde hon ha sett något om jag redan var gravid? Enligt vad jag tror så har jag BIM nu närsomhelst. Men jag är ju som sagt inte helt säker. Känner mig skitdum och naiv eftersom alla andra här verkar ha stenkoll på sina kroppar...
Till saken hör att jag blev gravid 2008, men då valde jag att göra en abort. Vid den graviditeten fick jag ganska starka symptom tidigt. Nu går jag lixom runt och tänker "mår jag inte liiite illa ändå...?" Känns ju inte helt nyttigt. Bara stressen gör väl att det blir ännu svårare att bli gravid.
Tycker att mensen kan komma nu om det ändå inte är så att jag är gravid. Så jag kanske kan få lite koll. Funderar på att köpa ägglossningstest oxå, fast gynekologen sa att "börja inte med de där himla testen, låt det ta den tid det tar".
Det tråkiga är att jag blir så missunnsam och avundsjuk på vänner som redan är gravida eller har fått barn. Jag tyckte att det var asjobbigt när min svägerska ringde mig och berättade den glada nyheten att hon var gravid. Häromdagen fick vi veta att några av våra bästa vänner är gravida och min allra första känsla var att stanna hemma från nyårsfesten för att slippa träffa dem... Jag vill inte va sån här, jag vill kunna glädjas åt andra. Skönt att få skriva av sig lite här i alla fall.
Imorgon bitti tänker jag göra ett gravtest, om nu inte mensen kommer under natten. Tror inte att det blir positivt, så sen hoppas jag verkligen att mensen kommer så att man kan börja få lite koll på ägglossningen med något enklare ägglossningstest.
Jag gjorde ett tidigt gravtest med RFSUs "testa tidigt"-test. Men det visade ju negativt. Sen var jag hos gyn för att bara kolla att allt var ok med äggstockar osv. Borde hon ha sett något om jag redan var gravid? Enligt vad jag tror så har jag BIM nu närsomhelst. Men jag är ju som sagt inte helt säker. Känner mig skitdum och naiv eftersom alla andra här verkar ha stenkoll på sina kroppar...
Till saken hör att jag blev gravid 2008, men då valde jag att göra en abort. Vid den graviditeten fick jag ganska starka symptom tidigt. Nu går jag lixom runt och tänker "mår jag inte liiite illa ändå...?" Känns ju inte helt nyttigt. Bara stressen gör väl att det blir ännu svårare att bli gravid.
Tycker att mensen kan komma nu om det ändå inte är så att jag är gravid. Så jag kanske kan få lite koll. Funderar på att köpa ägglossningstest oxå, fast gynekologen sa att "börja inte med de där himla testen, låt det ta den tid det tar".
Det tråkiga är att jag blir så missunnsam och avundsjuk på vänner som redan är gravida eller har fått barn. Jag tyckte att det var asjobbigt när min svägerska ringde mig och berättade den glada nyheten att hon var gravid. Häromdagen fick vi veta att några av våra bästa vänner är gravida och min allra första känsla var att stanna hemma från nyårsfesten för att slippa träffa dem... Jag vill inte va sån här, jag vill kunna glädjas åt andra. Skönt att få skriva av sig lite här i alla fall.
Imorgon bitti tänker jag göra ett gravtest, om nu inte mensen kommer under natten. Tror inte att det blir positivt, så sen hoppas jag verkligen att mensen kommer så att man kan börja få lite koll på ägglossningen med något enklare ägglossningstest.
2011-12-30
Det blev ett plus! Det trodde jag verkligen inte. Jag var helt inställd på att det var den lilla rutan jag skulle kolla på (Clearblues test) men så fort urinet vandrade genom den stora så började jag tänka att "hmmm... brukar det inte bara vara ett streck i den där rutan?"
Jaha, då ska man väl ringa någon barnmorska och "anmäla" sig va? Så får de kolla att de verkligen är något och att det är bra? Hoppas det. Nojjar redan över alkoholen jag druckit den senaste tiden, inte druckit så att jag blivit full, men ändå. Plus att jag ätit ostar som man inte ska äta... Nästan ännu nojjigare för dem... ;( Men det går ju ändå inte att göra något åt den saken, så det är väl bara dumt.
Är så himla glad!!! :D
Jaha, då ska man väl ringa någon barnmorska och "anmäla" sig va? Så får de kolla att de verkligen är något och att det är bra? Hoppas det. Nojjar redan över alkoholen jag druckit den senaste tiden, inte druckit så att jag blivit full, men ändå. Plus att jag ätit ostar som man inte ska äta... Nästan ännu nojjigare för dem... ;( Men det går ju ändå inte att göra något åt den saken, så det är väl bara dumt.
Är så himla glad!!! :D
2011-12-30
Ringde till en barnmorskemottagning som ligger ganska nära där vi bor. Kollade upp den på nätet först och de flesta verkade nöjda med den så det kändes som ett bra val. I allra värsta fall får man väl byta senare. Men barnmorskan som jag pratade med var jättetrevlig och det är henne jag ska få komma till för min inskrivning. Den är dock inte förrän den 6:e februari. Känns som hundra år dit. Man är ju jätteorolig att något ska hända under de första månaderna...
Fredrik blev glad, men jag tror att han är nästan ännu räddare än jag att ta ut något i förskott. Tror det blir bättre så småningom när man fått träffa barnmorskan och magen börjar växa, när man fattar att det verkligen är på riktigt. Jag gjorde faktiskt gravtest till på förmiddagen... hade köpt ett 2-pack och så ville jag dubbelkolla... Det blev oxå plus. :) Som sagt, det tar nog ett tag innan det här smälter in. Kommer ihåg förra gången jag var gravid, då när jag valde att göra en abort, då var jag helt inställd på att gynekologen som undersökte mig innan jag fick tid för skrapning skulle säga att jag minsann inte alls var gravid och att testet måste ha visat fel.
Jag mår redan illa av godis. Bra där! Hoppas det håller i sig för det är min stora last och jag skulle egentligen ha behövt gå ner lite innan jag blev gravid. Men om jag äter bra och rör på mig så tror jag nog att det ska gå bra ändå.
Tog mig till systembolaget för att köpa lite alkoholfri dryck till nyårsafton. Det var rätt utplockat och så fullt med folk att det inte gick att fråga någon personal. Jag vill ju helst inte ha för söta drycker... Så jag köpte typ en av varje av det jag hittade, haha. Nu ska jag bara komma på en bra ursäkt till varför jag inte dricker imorgon. Och nej, jag vet, man borde inte behöva komma på ursäkter för det men jag är en sån tjej som i stort sett aldrig spottar i glaset, så folk skulle definitivt misstänka något. Och vi vill nog vänta ett tag till innan vi berättar. Min sambo och hans vän, som vi ska till, pratade om det här häromdagen. Det har kommit fram ganska tidigt att han och hans fru är gravida i vecka 9 ungefär. Men hon är en sån tjej som inte alltid dricker så när det gäller henne så skulle ju ingen reflektera över det. Jag däremot, sa de, om jag inte drack skulle det vara konstigt. Så ja, jag behöver en ursäkt. Lutar åt en pencillinkur... ;)
Fredrik blev glad, men jag tror att han är nästan ännu räddare än jag att ta ut något i förskott. Tror det blir bättre så småningom när man fått träffa barnmorskan och magen börjar växa, när man fattar att det verkligen är på riktigt. Jag gjorde faktiskt gravtest till på förmiddagen... hade köpt ett 2-pack och så ville jag dubbelkolla... Det blev oxå plus. :) Som sagt, det tar nog ett tag innan det här smälter in. Kommer ihåg förra gången jag var gravid, då när jag valde att göra en abort, då var jag helt inställd på att gynekologen som undersökte mig innan jag fick tid för skrapning skulle säga att jag minsann inte alls var gravid och att testet måste ha visat fel.
Jag mår redan illa av godis. Bra där! Hoppas det håller i sig för det är min stora last och jag skulle egentligen ha behövt gå ner lite innan jag blev gravid. Men om jag äter bra och rör på mig så tror jag nog att det ska gå bra ändå.
Tog mig till systembolaget för att köpa lite alkoholfri dryck till nyårsafton. Det var rätt utplockat och så fullt med folk att det inte gick att fråga någon personal. Jag vill ju helst inte ha för söta drycker... Så jag köpte typ en av varje av det jag hittade, haha. Nu ska jag bara komma på en bra ursäkt till varför jag inte dricker imorgon. Och nej, jag vet, man borde inte behöva komma på ursäkter för det men jag är en sån tjej som i stort sett aldrig spottar i glaset, så folk skulle definitivt misstänka något. Och vi vill nog vänta ett tag till innan vi berättar. Min sambo och hans vän, som vi ska till, pratade om det här häromdagen. Det har kommit fram ganska tidigt att han och hans fru är gravida i vecka 9 ungefär. Men hon är en sån tjej som inte alltid dricker så när det gäller henne så skulle ju ingen reflektera över det. Jag däremot, sa de, om jag inte drack skulle det vara konstigt. Så ja, jag behöver en ursäkt. Lutar åt en pencillinkur... ;)
Matnojjan är också jobbig. Eftersom jag plussade för bara två dagar sedan så har jag inte hunnit lära mig listan över "livsmedel jag inte bör äta" utantill. Man blir ju knäpp när man googlar runt för i vissa fall så finns det olika information på olika sidor. Men just när det gäller kost så är det väl allra bäst att utgå från Livsmedelsverkets egen sida och lista.
Vet inte om någon misstänkte igår att det är en bebis på G. Jag skulle ju helt plötsligt ha samma mat och dryck som värdinnan, som precis annonserat att hon är gravid. Jag trodde Fredrik talat om för värdparet att jag åt penicillin, men han hade missat det... Jaja, inte mycket att göra åt saken. Men det känns ganska skönt att det inte borde vara några större tillställningar den närmsta tiden så man borde inte behöva slingra sig så mycket mer.
Hmm, choklad är inte särskilt gott längre. Äcklig eftersmak... Men det är ju bara bra. Än så länge har jag inte varit sugen på något särskilt, känns lätt att äta nyttigt och godis känns som sagt inte särskilt lockande. Hoppas att det fortsätter så. Vore bra för både bebisen och min kropp.
2012-01-03
2012-01-14
Puh, vilken vecka! Helt underbart med helg!
Nu har jag sagt upp mig, känns konstigt, läskigt och spännande på samma gång. Tänk om jag tagit mig vatten över huvudet? Usch ja, hemska tanke.
Har inte så mycket socialt umgänge just nu innan man har berättat för folk. Svårt att motivera varför man helt plötsligt inte dricker vin. Jag dricker ju inte ens kaffe just nu. Har inte varit sugen alls och dricker jag ingen koffein alls är väl det jättebra, då slipper jag oroa mig över det. Men blir jag jättesugen på kaffe eller cola någon dag så kan jag ju dricka litegrann i alla fall.
Vägde mig idag och jag hade gått ner ett helt kilo sedan i onsdags. Det borde vara ok, att jag går ner alltså. Jag bantar inte, jag äter tre mål mat om dagen och kompletterar med så mycket frukt som möjligt. Försöker se till att få i mig både protein, fett och kolhydrater, utesluter inget. Sen går jag en promenad varje kväll (igår och i förrgår var det dock svårt på grund av att det är is överallt). Ska se till att ta mig ut snart. Fredrik jobbar till 21 ikväll så jag är själv hela dagen. Så en promenad, hämta ut ett paket och handla är mitt schema idag. Kanske blir någon liten godisbit. Har slutat helt med det i veckorna och köper inte alls så mycket som det har hänt att jag gjort. Jag har inte samma sockersug längre, vilket är helt underbart! Hoppas det håller i sig under hela graviditeten och stannar kvar sen oxå.
Förresten har jag bokat in ett tidigt UL hos ultraljudsbarnmorskorna. Det blir när jag är i vecka 10, så det är väl 2,5 veckor kvar ungefär. Hoppas hoppas att allt ser bra ut då. Vissa dagar känner jag mig inte gravid alls och då blir jag orolig att ärtan dött inne i magen. :( Men det är väl bara att vänta och se, och göra det bästa av situationen som den är, äta nyttigt och allsidigt samt röra på mig dagligen.
Nu har jag sagt upp mig, känns konstigt, läskigt och spännande på samma gång. Tänk om jag tagit mig vatten över huvudet? Usch ja, hemska tanke.
Har inte så mycket socialt umgänge just nu innan man har berättat för folk. Svårt att motivera varför man helt plötsligt inte dricker vin. Jag dricker ju inte ens kaffe just nu. Har inte varit sugen alls och dricker jag ingen koffein alls är väl det jättebra, då slipper jag oroa mig över det. Men blir jag jättesugen på kaffe eller cola någon dag så kan jag ju dricka litegrann i alla fall.
Vägde mig idag och jag hade gått ner ett helt kilo sedan i onsdags. Det borde vara ok, att jag går ner alltså. Jag bantar inte, jag äter tre mål mat om dagen och kompletterar med så mycket frukt som möjligt. Försöker se till att få i mig både protein, fett och kolhydrater, utesluter inget. Sen går jag en promenad varje kväll (igår och i förrgår var det dock svårt på grund av att det är is överallt). Ska se till att ta mig ut snart. Fredrik jobbar till 21 ikväll så jag är själv hela dagen. Så en promenad, hämta ut ett paket och handla är mitt schema idag. Kanske blir någon liten godisbit. Har slutat helt med det i veckorna och köper inte alls så mycket som det har hänt att jag gjort. Jag har inte samma sockersug längre, vilket är helt underbart! Hoppas det håller i sig under hela graviditeten och stannar kvar sen oxå.
Förresten har jag bokat in ett tidigt UL hos ultraljudsbarnmorskorna. Det blir när jag är i vecka 10, så det är väl 2,5 veckor kvar ungefär. Hoppas hoppas att allt ser bra ut då. Vissa dagar känner jag mig inte gravid alls och då blir jag orolig att ärtan dött inne i magen. :( Men det är väl bara att vänta och se, och göra det bästa av situationen som den är, äta nyttigt och allsidigt samt röra på mig dagligen.
Jag mår illa ganska ofta, men än så länge har jag inte kräkts, även om det har känts som att det har varit nära några gånger... Nu har tyvärr huvudvärken kommit tillbaka också. Längtar bara till helgen igen... Och måndagen har inte ens börjat.
Idag gick jag in i vecka 9! Kul att det iaf finns en positiv sak med måndagar nu! :)
En vecka och två dagar kvar till vårt tidig ultraljud. Som jag längtar... Jag hoppas så innerligt att vi får se ett hjärta slå därinne i magen. Nu börjar man ju lixom vänja sig vid tanken. Hoppas hoppas att allt är som det ska.
Det känns inte riktigt likadant i magen längre, eller är det som jag inbillar mig? Just nu känns det som att lilla embryot i magen inte lever längre. Längtar till torsdag, så man får veta. Det känns som att man har ett mål framför sig som man aldrig kommer nå. Som att det är tusentals mil bort och att man rör sig i slow motion. Jag önskar att allt är bra och att man kan få slappna av lite. Den här oron är hemsk. Samtidigt så är den ju dum, för hur det än går så kan jag ju inte göra något för att förhindra ett missfall. Och blir det ett missfall så var det inte livsdugligt ändå, det är ju kroppens sätt att sålla. Men nu när man börjat längta och fantisera, då blir det extra jobbigt...
Berättade för mamma igår. Hon blev jätteglad, men jag var noga med att poängtera att vi inte vet helt säkert om lilla Ärtan lever förrän på torsdag.
Det var en overklig känsla att ligga där. Jag tänkte att det här händer inte... Hade ju lyckats intala mig själv att allt säkert var bra och att det bara var jag som var nojjig. Men känslorna jag hade haft innan var befogade. Det är som att bli bedragen, man känner sig sjukt lurad av sin egen kropp som fortsätter ha symptom trots att inget lever i magen.
Det är lätt att glömma bort sin sambo i det hela eftersom det är ens egen kropp det handlar om. Men han var ledsen och ställde frågor till barnmorskan och vi har försökt att trösta varandra.
På fredagen fick jag komma in till SÖS, där såg de samma sak men de ville avvakta med att ingripa till de vet helt säkert att den lilla pricken inte är något som lever. Sannolikheten är nog lika med noll, förmodligen har bebisen börjat återbildas, något som är väldigt vanligt. På torsdag ska jag tillbaka igen. Hoppas på ett mirakel, men vet inte ens hur det skulle kunna vara möjligt...
Vill bara få ut allt och börja om. Vill inte vänta!
Kommentarer
Trackback