Tilda
Idag bar det iväg till Rånäs och Warleda gård där vi hälsade på min lilla bebis. ;) När vi kom dit gick vi in i stallet och ropade och lockade lite, inte ett liv. Så vi gick ut och upp mot huset och fåren och tittade efter Tilda. Jag började bli lite orolig att jag inte skulle få se henne överhuvudtaget. Men jag tänkte att hon borde ju faktiskt ligga och sova, för det är det hon brukar göra större delen av dagarna.
Vi gick tillbaka till stallet och in och ropade lite till. Plötsligt hör jag ett ljud och ser en av boxdörrarna glida upp litegrann, och där kommer en yrvaken liten kisse! Hon hade till och med krympt sen jag lämnade henne där för en månad sen, vilket ju är bra för hon var något överviktig. Hon var glad och kelig och visade stolt upp sin kattlucka som gör att hon kan komma och gå som hon vill.
En annan sak, hon hårar knappt alls längre! Så troligtvis (precis som jag misstänkte) så hårade hon så mycket på grund av bristen på stimulans. Nu mår hon jättebra, det syntes verkligen. Så det känns bra, även om jag saknar henne.
På väg i bilen, jag är förvisad till baksätet...
Vi körde förbi träd, ganska många träd.
Tilda visar oss runt
Hon var inte så sur som hon ser ut.
Tjollahoppsan, hon tycker fortfarande inte om att bli buren, det har hon aldrig gillat... Och jag är blond, jätteblond. Funderar lite på att bli liiite mörkare nästa gång hos Julia, men inte svart som tidigare.
Äta gräs... MUMS!