bumblan

Imorrn ska mamma och jag hämta flyttkartongerna. Sen kan jag börja packa...

Känns konstigt... men samtidigt skönt för jag avskyr den här lägenheten. Visst, jag tyckte den var mysig i början när det var nymålat och så men jag har aldrig känt mig hemma här. Det var längesen jag kände mig hemma någonstans. I Midsommarkransen kändes det som att man var någons inneboende eller hushållerska. I Hagis hade jag inte nog inte ens tid att känna mig hemma, det var tårar och hushållerskearbete där oxå, och silverfiskar i skafferiet.

Tror knappast jag kommer känna mig hemma de här veckorna hos pappa heller. Han har stängt dörrarna till alla tomma rum han inte använder för att hålla energikostnaden så låg som möjligt, förståeligt, men trist.

Får se om vi får tag på någon bil. Syrran har inte kvar sin längre och mammas kille vill absolut inte låna ut sin bil till pappa. Han avskyr pappa. Trångsynta karlar... Mamma sa igår att hon kanske kunde få köra den(!), ja... och DET lär ju hända... tror inte det... Men hon kan ju överraska ibland, som i lördags när hon ringde och sa att hon var på väg ner för att hålla mig sällskap. Det trodde jag inte. Dagen innan hade hon absolut inte tid med mig trots att jag hade pratat om det med henne innan. Var väl för att jag råkade ringa och störa dem när de hade lite "trevligt", UÄCK!!!

Hursomhelst, min lilla bebis kommer att få leva lyxliv under veckorna hos pappa. Så stort har hon aldrig haft det, trots stängda dörrar. :) Och tänk vad många fönster att spana i! Hoppas bara att hon inte smiter ut när man öppnar ytterdörren...Hoppas bara att pappa står ut, han är väl inte så jätteförtjust i katter...